carolinateodor

Idag gick vi till en liten backe för att åka pulka på förmiddagen. Det var himla mysigt och en sådan där typisk grej som jag längtade till innan jag fick barn. Kom dock på mig själv att längta till Teodor är lika gammal som den där lille killen som körde snowracer runt pinnar som hans pappa hade satt upp. Samtidigt kan jag sakna när Teodor låg i sitt babygym och vi tyckte att han var så oerhört duktig som kunde föra sin hand till de plingande föremålen. Trots längtan och saknad uppskattar jag verkligen nuet. Förutom när jag kliver på vassa leksaker. Den smärtan är underskattad.

Saker som Teodor visar att han förstår är: lampan (klassiker), mamma, pappa, bordet, fönstret, soffan, sängen, tavlan, TVn, strumpan, banan, nappen, boken, bollen, bilen, farmor. Jag är väldigt imponerad och får ge hans pappa mycket cred för att Teodor har lyckats lära sig alla dessa ord. När det gäller att prata själv är det väldigt svårtolkat. Innan jag fick barn hade jag någon slags bild av att allt skulle vara lite mer svart eller vitt. Att det skulle vara tydligt när de lär sig gå, vilket som är deras första ord osv. Så är det alltså inte. Jag kan fortfarande inte svara på om Teodor har sagt något ord än. Han säger ju mamamam och dä och ibland dada för tack tack. Räknas det? Och spelar det någon roll? Antagligen inte. Något jag vet iallafall är att han älskar messmör. Lite för mycket, om han frågar sin mamamam.

Bilderna nedan är ifrån mysiga Bertilssons stuga vid Delsjön.

Och här kom morfar på besök och Teodor tittar på sin favoritfilm, Teletubbies!

Här besöker vi lekparken i Slottsskogen. Teodor var mest intresserad av att krypa därifrån. Sedan fikade vi på Villa Belparc.

Ett par bilder från veckan...

Och så ett par från idag när det för första gången på väldigt länge kom snö och då kom det rejält! Efter promenaden tog vi en fikapaus på ett närliggande café. Teodor är så fantastiskt kittlig!

Idag gjorde vi come back på Öppna förskolan på Landala kapell. Teodor är fortfarande inte så intresserad av att sitta stilla alltför länge på sångstunden men han tycktes ändå trivas. Efter sångstunden gick vi ner på stan en sväng och då satt han som ett ljus i vagnen i affär efter affär.

Det är så logiskt. Alla fattar utom jag.

Jag har alltså börjat jobba nu. Två dagar i veckan. Alldeles lagom och faktiskt kul. Kvalitén på de ickejobbande dagarna har höjts avsevärt trots att jag trivdes redan innan.

Allt känns faktiskt sådär bra nu att jag är livrädd att allt ska rasa. Ska jag hålla andan och stå stilla så att inget förstörs eller ska jag slappna av och njuta? Ja, jag tror att jag vet svaret på den frågan. Och jag önskar så innerligt att ni som läser detta också ska få ha det bra. Det är ni värda. Varenda en.

Även Teodor tycks trivas med livet. Han googlar och kvittrar mer och mer för varje dag som går.

Och jag säger till alla jag känner om dig, att min lilla Teodor vet mer än mig. (Vaggvisa för fyktbenägna, HH)

Av: Carolina

Filmen vi såg var The Stig Helmer Story. Den var väl helt okej om man inte hade så höga förväntningar. Och ja, vi drog ner medelåldern i salongen. Tack å lov.

Bortsett från sprutincidenten var det ett bra BVC-besök idag där jag fick möjlighet att diskutera lite saker som jag har funderat på. Mest sovrutiner. Vi ska låta Teodor sova i sin säng även på dagen så att han vänjer sig mer med den. Vi har även flyttat in hans säng i sitt rum nu. Han somnade förvånansvärt fort ikväll men jag anar att det kan ha med sprutorna att göra.

På juldagen tog Teodor några steg på rad. Vi räknade till sex stycken men det kan ha varit fem också, eventuellt fyra. Men det var några steg på rad iallafall. Ett par dagar senare gjorde han om det men nu tycks han inte riktigt våga. Han är för söt när det ser ut som att han vill. På förmiddagen idag ställde han sig upp på egen hand några gånger. Såg riktigt akrobatiskt ut.

Senare kröp han ner i sin leksakskorg. I saker-på-b-korgen.

Min Bebis.

Jul, Teodors första födelsedag och nyårsafton är nu avklarat. Det gick i en rasande fart och jag hann knappt förstå vad som hände. På Teodors födelsedag gav jag och Jimmie Teodor lite paket på sängen på morgonen innan vi åkte skridskor med två av Teodors kusiner på ett blåsigt Studenternas. På eftermiddagen hade vi kalas för Teodor i mamma och pappas lägenhet i Uppsala. Vi bjöd på hamburgare, tågtårta (designad av Jimmie) samt hemmagjorda kakor. Dessutom hade vi fiskdamm och frågesport om Teodor. Vi började kl.17 och när klockan redan var 20 förstod jag ingenting. Dagen efter åkte jag och Teodor ut till sommarstugan med mamma. Verkligen välbehövligt och mysigt. Vi drack rödvin till lunchen "för att få upp värmen" innan gick på en rogivande promenad.

På torsdagen hälsade några av oss i familjen på min goa farmor. Hon var så glad över att se oss och vi var så glada över att se henne och att hon blir väl omhändertagen. På kvällen var jag ute och drack vin (igen) med en mycket god vän som är en relativt nybliven mamma. Den kvalitetstiden var obetalbar.

Sedan kom fredagen. Inte kul. Även denna dag var fullsmackad med planer men de fick ställas in på grund av sjukdom. Sakta och alldeles för säkert gick det upp för oss att nyårsfirandet med mina bröders familjer skulle gå av stapeln utan oss. När vi vaknade på lördagen insåg vi att det var lika bra att rulla hem till Göteborg igen. På självaste nyårsafton. Vi var framme i lägenheten i Göteborg vid 18-tiden och det enda som hade hållit mitt humör på en någonsånär rimlig nivå på vägen hem var att jag skulle köpa marängsviss när vi kom fram. Något kul ska man väl få ha? Tydligen inte. När jag kom fram till Willys hade de stängt för 10 minuter sedan. Kul. Gick hem igen och blev provocerad av alla nyårsfinklädda människor och tyckte väldigt synd om mig själv. Gissa om jag var en mysig sambo och mamma när jag kom hem igen? Jimmie gjorde vad han kunde för att rädda kvällen och hittade en affär via nätet som hade öppet. Därmed tog jag bilen, körde en lagom lång omväg till affären och handlade marängsvissingredienser för ett helt kompani. Hemma igen ca 19:30. Middagen klar ca 20:30. Jag och Teodor somnade i soffan ca 22. Jimmie väckte mig för tolvslaget 23:50. Jag skålade med vatten kl. 00:00. Vi stod vid fönstret på exakt samma plats som för exakt ett år sedan. Då skålade jag i avslagen julmust och tänkte att nästa år, då blir det fest. Kl.00.05 frågade jag Jimmie om jag fick gå och lägga mig igen. Och då var det ändå inte jag som hade varit sjuk. Det blev alltså inte en jättekul nyårsafton men vad gör det när vi hade haft ett fantastiskt år?

Tack, älskade Teodor, för att du uppskattade marängsvissen. Och för allt annat du ger oss.