carolinateodor

Plötsligt fick jag ont i ryggen. Från att ha kunnat träna på ordentligt kunde jag inte röra mig utan smärta, inte stå still utan smärta, inte ligga ner utan smärta, inte sitta, inte köra bil. Kunde inte ta mig upp ur sängen, kunde inte lägga mig ner. Inte ta på mig skorna. Ingenting. Allt gjorde ont och smärtan gjorde att jag spände mig så att jag fick ännu ondare. Det var fruktansvärt.

Jag tog hjälp och det gick över. Sedan kom det tillbaka igen. Det gjorde mig så arg. Och ledsen. Och orolig eftersom det är träningen som har gjort att jag fungerar mentalt. Som får mig att må bra.

Målinriktat gjorde jag allt som krävdes för att bli bra igen och nu gör jag allt jag kan för att bibehålla det.

Idag sprang jag min första mil på flera veckor. Utan smärta. Bara tacksamhet.

Sedan badade vi på en nyfunnen strand. När jag kom dit efter löpturen kastade Jimmie och Teodor macka med stenar och Emilia tittade förundrat på.

Och jag mådde så bra.

Inget kan få mig att stå still. Jag fungerar inte då.