Allt som känns nu
Sekunder och minuter passerar nu och jag försöker se klarsynt och skärpt på tillvaron men det mesta känns suddigt och trögt. Försöker landa och vara istället för att jaga kryss på min mentala "att göra-lista". Försöker radera den helt. För innerst inne vet jag att jag inte behöver någon sådan just nu. Egentligen är det enda som krävs av mig att jag andas i takt med min älskade fina dotter. Hon som får det att suga till i magen och bränna i hjärtat. Hon som jag längtar efter när hon har sovit för länge. Hon som gör så att det svider i själen när hon skriker otröstligt. Hon som gör så att min själ blir helt lugn när hon blir lugn av mig. Hon som jag aldrig någonsin kan titta mig mätt på. Det är henne jag vill finnas för nu, helt och fullt. För snart försvinner sekunderna, dagarna och veckorna. Och så här liten blir hon aldrig igen.
Många frågar hur vi har det och hur det går och jag brukar svara att orden inte räcker. För hur ska jag förklara dig? Hur ska jag förklara livet med dig?
Och allt som känns nu.