carolinateodor

Efter slappt och högst ineffektivt jobbande var det för fint väder för att åka hem så vi stannade på stan. Utanför Artisten bjöds det på afrikansk musik och dans och Teodor var inte sen att försöka ta en plats i gänget.

Idag har vi hunnit med både häng i Slottsskogen, Liseberg med dans i diskorummet, tvättning och packning samt tårtkalas på terass med mousserande vin. (Det sistnämnda gällde bara mig)

Så imorgon är det alltså dags att åka nordösterut för midsommarfirande. Sedan ska jag och Teodor stanna kvar däruppe och göra så lite som möjligt utan att få tråkigt och vi ska njuta av ögonblicken. Det kommer att bli magiskt, det känner jag på mig. (Pappa kommer saknas, förstås)

På fredagen åkte hela kollegiet på överraskningsbåttur till Vinga. Bättre kollegor kan man inte ha, så är det bara.

Efter en dag till havs bar det av till förskolan där Teodor hade haft sin sista dag för terminen. Personalen uppskattade de presenter som Teodor så stolt hade överlämnat när han kom dit på morgonen. Efter hämtningen rusade vi hem, packade väskan, jag duschade så snabbt jag kunde och sedan åkte vi till Teodors farmor där han skulle sova själv för första gången. Stora, lilla killen. På vägen hem gällde det att vara effektiv då det bara var några minuter kvar tills jag och några kompisar skulle ses på O´learys för att sedan hoppas på svenskt mirakel från läktarplats på Gamla Ullevi. Trafiken vid Korsvägen tycktes dock strunta i bordsbokning på O´learys så jag tänkte kreativt och använde bilfläkten som hårtork. Vad gör man inte? Kvällen blev lyckad trots svensk förlust och väldigt mycket regn framåt småtimmarna. Vi var genomblöta när vi kom hem och skulle lägga oss. Nästan lika blöta som jag blev imorse när Teodor väckte mig genom att hälla ett glas vatten över min rygg.

Nu ska det bli skönt med lite sommarlov snart..

Igår var vi på IKEA och drömde oss bort... För er som inte vet om det så har vi köpt en tomt och har därmed ett helt hus som ska inredas om ett tag. Känns helt fantastiskt och det ska bli intressant att se hur en velig våg som jag ska kunna fatta alla dessa beslut om hur vi vill ha det. Det var tillräckligt svårt för mig att fatta ett beslut om vilken kö jag skulle välja i lunchrestaurangen.

Efter IKEA gick vi till Liseberg och hamnade på en helt fantastisk kaninshow! Hela familjen roades och efteråt stannade vi en stund för att hälsa på skådespelarna. Teodor var rädd för de stora, gröna kaninerna när de kom för nära. Själv tyckte jag att de andra skådespelarna var snäppet läskigare men det var bara att bita ihop och visa en positiv och avslappnad inställning.

För övrigt pågår fotbolls-EM för fullt och jag tycker att det är lite överdrivet skoj och oroar mig redan över hur tråkigt det kommer att bli när det tar slut.

Sedan förra inlägget har en hel del hunnits med. Hela lilla familjen spenderade en fantastisk vecka i ett hus i Istrien. Jag blev kär i hela atmosfären där och kände en stor dos separationsångest när vi skulle åka hem igen. Den lindrades dock av vetskapen om att vi skulle hälsa på min familj och fina vänner i Uppsala direkt när vi kom hem. Åh, vad jag ville stanna tiden. Hela tiden. Och det är väl på något sätt sådana stunder som livet går ut på?

I veckan har Teodor haft gårdsfest på sin förskola. Det satt en lista i hallen på förskolan med saker som föräldrar gärna fick hjälpa till med. Jag skrev upp mig på brödbak till brödförsäljningen och fick genast prestationsångest. Jag visste att de inte är så förtjusta i att man tar med sötsaker till förskolan men jag var inte så sugen på (och är inte så duktig på) att baka bröd så jag tänkte att jag skulle baka kakor istället. Som vanligt lånade jag Annikas kakrecept http://anhaltannika.blogspot.se/2011/10/supergoda-fjaskkakor.html. Och de blev himla bra. Trots det tänkte jag att jag kanske borde ha bakat bröd också, eller istället. Det borde jag ju såklart inte, visade det sig. Kakorna dög alldeles utmärkt och sålde slut väldans fort. Svärmor var snäll och offrade sig på att köpa en påse. Själv köpte jag två påsar bullar att fylla frysen med. I övrigt gjorde Teodor en strålande insats på scenen i avdelningens uppträdande i samband med festen. Han satt som förstenad och märkte knappt av publiken när de spelade upp Sagan om den lilla gumman. Senare blev han tillsynes nöjd med att fiska upp osaltade popcorn i fiskdammen. Summa sumarum en trevlig tillställning och jag passar gärna på att ge en stor eloge till förskolepersonalens omsorg, engagemang och tålamod. Hoppas ni förstår hur viktiga ni är och hur tacksamma vi är.