carolinateodor

 

De säger att du är osäker med de nya. Att du är rädd att göra fel. Att du inte vill visa när du är ledsen.

 

Det gör så ont i mig för jag är likadan. Och jag vet inte hur jag ska kunna rädda dig från det. Samtidigt förstår jag att ingen kan förstå dig som jag. 

 

Jag ser också din glädje och energi. Du är häxa med prinsesskjol och kanin och nallebjörn och pirat. Ingen har en sådan inlevelse som du.

 

Och när du dansar. Ingen dansar så som du, med sådan glädje.

 

Ikväll satt vi på terrassen och tittade på stjärnorna. Jag drog undan luggen från dina ögon och jag såg hur du njöt. Vi ville stanna tiden då, visst ville vi?

 

Du och jag, Teodor. Det vet du.

 

Det är så svårt att vara mamma till dig. Så svårt och så lätt. 

 

"Sover de nu, mamma?"

"Vilka då?"

"De som är med i barnprogrammen som jag tittar på."

 

"Ser Maj-Britt Emilia från himlen även när Emilia sitter i bilen?"

 

Vad och vem vore jag utan dig och dina tankar? Dina känslor som måste få finnas och kännas?

 

Det är så svårt och så lätt att vara mamma till dig. Och det bästa och finaste som finns.