carolinateodor

Sedan påsklovet har vi längtat efter våren och värmen så att drömhusbygget kan ta fart. Vi väntar fortfarande men snart drar det igång på riktigt. I tisdags åkte vi till tomten efter jobbet och jag njöt av lugnet och tystnaden. Det enda som hördes var fågelkvitter och oj vad jag längtar tills vi bor där på riktigt. När jag och Teodor gick genom skogen ner till sjön såg vi en supersöt ekorre och hästbajs längs stigen. Väl nere vid sjön kastade Teodor stenar i vattnet och det gjorde inget att det blåste och att vi blev blöta om tårna, vi var glada ändå.

 

När pappa hade jobbat klart på tomten och det var dags att åka hem klättrade Teodor längst upp på tomten och sa att han inte ville åka hem till lägenheten. Det ville inte jag heller.

 

Och så kom påsken och påsklovet som en räddande ängel i stressen. Som fick oss att koppla av och känna magiska känslor. Det var som en dröm och jag ville aldrig vakna.

 

Det känns så länge sedan nu.

 

Häromdagen beskrev Teodors förskolefröken Teodor som en glädjespridare. Ett oslagbart omdöme. Det räcker liksom så.