carolinateodor

Du tror att du vet vad du har. Du tror att du har en aning om vad du kommer att få. Ibland tar livet ifrån dig. Tar relationer, människor, pengar, drömmar, insikter, energi. Tar och tar. Och så plötsligt får du något. Kanske något du önskat dig eller inte vågat hoppats på. Det hände oss. Det händer oss. Jag har ett liv som växer inom mig och resan med det livet känns som för bra för att vara sant. I fredags fick vi se det lilla livet på ultraljudsskärmen. Ett liv som rörde på sina små armar, låg i kors med sina små ben. Buffade runt. I mig. Jag försökte förstå. Jag försökte ta in. Delvis gjorde jag nog det men helt och hållet går det inte att förstå. Vi fick se den lilla handen och vi kunde räkna fingrarna. 1, 2, 3, 4 och 5. Hur små är dina fingrar om hela du är fem centimeter lång? 

 

Jag trodde att vi hade vad vi önskade men så vågade vi ändå hoppas lite på dig och då kom du. För att stanna med oss. För alltid. Och jag känner mig så säker på att du var hela vår mening hela tiden. Du kommer att göra vår familj komplett. Dina syskon klappar på dig flera gånger varje dag. Jag ser i deras blickar och hör i deras röster hur de längtar efter dig. Du kommer att få de bästa syskonen som finns. Så fulla av kärlek och liv. 

 

Jag vet fortfarande inte vad vi har. Men jag vet att vi har Dig. Och det är allt som räknas.