carolinateodor

Uppenbarligen har jag ett rikt inre liv. Typ oavsett vad som händer runt mig kan det vara kaos inuti eller bubblande och skönt. Jag kan inte förstå det och jag kan inte förklara men jag försöker acceptera. Försöker se det fina med att känna och tänka så mycket som jag gör. Även om det tröttar ut mig ibland.

 

Jag har en dotter som snart (ja, faktiskt ganska) är 2 år. Hon har rufsigt hår varje morgon. Hon älskar sin pappa mest av allt. Och sylt och ketchup. Hon ser upp till sin storebror på ett sätt som är fantastiskt att se. Hon skrattar så hon tjuter när mamman äntligen busar med henne. Det gör mamman alltför sällan.

 

Jag har en son som går i skolan nu. Som har gjort sin första läxa och älskar gympan varje torsdag. När han skulle på ett kalas för ett tag sen ville han gå dit själv. Han tog paketet och gick ut genom dörren. Han som aldrig stannat ensam på kalas. Det är så mycket som händer i honom nu men han är mer balanserad än någonsin och så väldigt klok och modig. Han är rädd att hans klasskompis som är sjuk ska dö, precis som hon på stranden gjorde. Hon var ju också sjuk. Jag har så svårt att förklara det där för honom. Fortfarande så obegripligt och ofattbart.

 

Jag har behövt bromsa lite igen. Tacka nej och stå emot. Lugna ner och andas lugnt. Vara snäll mot mig. Det har hjälpt. Det är bra nu. Jag måste minnas det nästa gång. 

 

Och se det som en gåva att bli starkare av. Och rikare.