carolinateodor

I helgen var jag i det vackraste Oslo. Tog bussen dit i lördags och njöt för fullt av egentid. Blev hämtad av storebror och vi gasade med öppna rutor i italiensk bil mot bergen. Blev väl mottagen av min svägerskas föräldrar och var som förtrollad av utsikten och alla fina, mäktiga hus, Vi grillade och umgicks och på kvällen såg vi på schalgerfestivalfinalen och åt chips och morötter ur fel valda skålar.

 

 

På söndagen tog jag lite väl lång sovmorgon så det blev till att ta en snabbdusch, kasta i mig en smörgås och sedan klä på mig finkläderna och göra mig klar för älskade Nathaniels dop. I egenskap av Fadder blev jag ombedd att läsa en bibelvers i kyrkan. Vi hade bara den norska versionen men storebror hjälpte till att hitta den på svenska versionen på nätet. Tack och lov.

 

Kyrkan visade sig bli nästan helt fylld och förutom Nathaniel döptes även fyra andra småttingar. Det var ganska nervöst att läsa bilbelversen men det kändes också mäktigt. För sex år sedan stod jag i exakt samma kyrka, på exakt samma plats, och läste en egenskriven dikt för Nathaniels föräldrar när de gifte sig. Sedan dess har tid passerat och mycket har hänt. Det är så lätt att ta saker för självklart när de är så mycket mer. Jag vet att min bror hade ett önskemål om att spela Suzzie Tappers Mirakel i samband med Nathaniels dop och det är precis vad han är, Nathaniel. Ett Mirakel.