carolinateodor

Det där ljudet
när du sväljer ner maten
till och med det
älskar jag


Av: Carolina

Kort efter att min kära vän hade åkt hem igen kom mina föräldrar på besök. Mamma skulle nog inte klara av att vara i Göteborg en hel helg utan att äta havskräftor så därför handlade vi en hel drös med skaldjur på lördagförmiddagen innan vi begav oss till bokmässan. Jag var smått orolig över hur det skulle gå med allt folk och Teodor i barnvagn och mitt humör på ställen med mycket hets och lite syre. Det blev dock helt okej. Faktiskt rentav trevligt.

Vi kom ut från mässan med en herrans massa barnböcker i alla dess former. Två av dem var skrivna och signerade av Pija Lindenbaum med en liten hälsning till Teodor. Lite häftigt var det att träffa henne men det kom ändå inte i närheten av hur det var att träffa Plura. Att han var lite småsvettig på ryggen när jag la armen om honom hörde liksom till på något vis. Jag minns inte vad jag sa till honom. Och jag vet inte vad jag tycker att jag borde ha sagt.

På lördagskvällen frossade vi i skaldjur och på söndagen var vi på bakluckeloppis i strålande höstsolsken i slottsskogen. Hade jag orkat så skulle jag ha kunnat gå några varv till på loppisen men det var nog tur att jag inte gjorde det. Vi kom nämligen bland annat hem med en pulka och en superfin bil till Teodor så det börjar bli lite trångt hemma nu.

Igår gick jag och mamma på stan med Teodor innan hon och pappa åkte hem igen. Det var härligt att få lite kvalitetstid ihop eftersom vi bor så långt ifrån varandra.



Idag satt jag på en parkbänk i solen och läste en stund medan Teodor sov. Hoppas på fler sådana tillfällen.



Och så hoppas vi på fler besök snart.

Tro det eller ej men det är en nysprungen mamma som skriver. För första gången sedan midnattsloppet. Jag lät det inte gå en hel månad iallafall. Men nästan. Tänk att jag har så svårt att träna utan mål!

I veckan har jag haft besök av min fantastiska vän som är gravid. När hon var här kändes det som att jag var gravid på nytt så jag låg också i soffan och drog händerna över magen. Vad fantastiskt det var när Teodor låg där inne och ramlade runt och jag var så galet nyfiken på honom! Nu kan jag sakna den där känslan av att ha allting framför sig. När jag gör det lugnar jag mig med att det fortfarande är en hel del kvar.

Det blev ganska lugna dagar med mycket prat och promenader. En mer otippad grej var att vi beskådade inspelningen av en ny Johan Falk-film precis runt knuten på vårt hus. Den där scenen när en kille låser sin blåa bil och sedan går i godan ro när han blir inslängd i en stor van, den har vi sett i verkligheten. Igår gick vi till Botaniska trädgården en sväng innan vi fick känna på en mindre mysig hagelskur på väg till tågstationen. Första stället vi tog skydd på var en skateaffär och nästa en pantbank. Jag vet faktiskt inte var vi kände oss mest malplacerade.



Teodor är för söt när han står i sin Frölundatröja och tittar på hockey och markerar en spelare med ena handen som han följer över TV-skärmen. Måste få det på film. Han har numera en egen mobiltelefon som han får bita på så mycket han vill. Våra är ju såklart fortfarande betydligt mer intressanta men den röda duger en stund. Undrar hur gammal han kommer att vara när vi köper en riktig mobil till honom. Någon som vill tippa?

En magisk Håkankväll föregicks av middag med trevligt sällskap och en efterrätt skapad för dig, Håkan. Är den inte vacker, så säg!



Vi var inte ensamma om att tråna efter Håkan ikväll men trots trängseln var det fantastiskt. När han sjöng:
För du är det finaste jag vet
när allt annat här är falskt och fel
Och jag går bara ner mig
För det är så jag säger det
Du är det finaste jag vet

...då gick orden rakt in och jag tänkte på Teodor och blev alldeles varm.

Den där energin vi har saknat kom tillbaka idag. Vilken skillnad! Den räckte till att laga korvstroganoffstorkok, leka på biblioteket med trevligt och oväntat sällskap, gunga och leka affär i lekparken samt fika på tu man hand med stor kaka innan hemgång. Snacka om ljuspollydag! Och dagen är inte ens slut!

Teodor visar mer och mer personlighet för varje dag som går och jag älskar honom mer och mer för varje sekund och jag undrar hur det kan vara möjligt. Sitter i skrivande stund och lyssnar på Gunga av Apopocalyps (hur tänkte de där?) på Teodors egen lista på Spotify. Låttips från Teodors morbror aka Förebild. Lyssna på den vettja! Hittar inte hela texten men ni får ett kort utdrag nedan. Är den smått briljant eller är timmen lite för sen?



Lilla vän, vad tänker du på?
Hur får du tiden att gå?
Du ligger alldeles ensam där
och du ska veta
att jag håller dig så kär

Så kär

Kom å gunggunggunga
gunga med mig...

I helgen var vi i Uppsala för att bland annat fira min underbara mormor. Det var fantastiskt mysigt att träffa vänner och familj där uppe och som tur är kommer några av dem hit på besök snart.



På natten efter mormors kalas (det heter väl kalas även när man fyller 83 år?) vaknade jag av att Teodor hostade kraftigt som om han hade satt något i halsen. Jag tog upp honom ur hans säng och han fortsatte att hosta och hade svårt att andas ordentligt. Vi blev såklart jätteoroliga så jag väckte mamma och pappa. Mamma sa att det skulle kunna vara Krupp och slog upp det på nätet medan vi satt i telefonkö till sjukvårdsupplysningen (1177). Kruppsymptomen stämde in på Teodors beteende och det gjorde mig något lugnare. När vi väl kom fram till sjukvårdsupplysningen (det tog nog inte så lång tid som det kändes) sa de att vi skulle ta ut Teodor på balkongen så att han fick frisk luft. Ganska snart lugnades hans andning och därmed gjorde vi bedömningen att vi inte behövde åka till sjukhuset med honom. Resten av natten fick han sova på mitt bröst när jag halvsatt i soffan eftersom det var viktigt att han fick vara upprätt. Jag gick upp med honom några gånger till under natten när hans andning blev ansträngd men på morgonen var de värsta besvären borta. Han var dock förkyld och trött. Mamma och pappa var snälla nog att ta ut honom på en promenad så att jag och Jimmie fick ta igen oss lite och ladda inför bilfärden hem mot Göteborg.

Om ni vill läsa mer om Krupp kan ni gå in här:
http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Krupp/

Igår och idag har vi bara varit inne och kurerat oss. Teodors näsa rinner och jag känner mig lite småhängig. Det är riktigt segt och jag längtar tills vi är på fötter igen så vi kan komma ut och träffa lite folk. Det är sådana här dagar som är som mörka Pollys. Om det inte vore för dem skulle man inte uppskatta de ljusa. Just av den anledningen valde jag den blåa påsen med både ljusa och mörka istället för den röda med bara ljusa när vi handlade i helgen. Jag blev så nöjd varje gång jag lyckades få upp en ljus ur påsen. Med bara ljusa hade det ju inte varit någon utmaning. Mamma hade dock köpt Pollys med citron- och lakritssmak. Sådana dagar hoppas jag att vi slipper uppleva.

Det är så fantastiskt att vakna bredvid Teodor runt 9-snåret och bara mysa och sjunga och skratta innan vi går upp och äter frukost. Medan jag gör iordning frukosten kryper han runt mina ben och klättrar på ugnen och på lådor med säkerhetsspärrar eller leker med papperspåsar eller en oanvänd diskborste. Efter det äter vi frukost i lugn och ro. Det får ta nästan hur lång tid som helst. När han får hålla i skeden, pipmuggen eller rånet själv börjar han alltid prata med sig själv och liksom pruttar med munnen. Han är så fantastiskt söt då. Tänk om vi alltid kunde börja dagarna på det här sättet. Även när vi ska till förskola och jobb. Det kanske vi kan. Om vi går upp i god tid. 



Och för er som undrar vad mund betyder så är det enligt en något osäker källa ett gammalt ord för hand. Om man går upp tidigt får man mycket jobb utfört och därmed mycket pengar i handen. Eller också mycket kärlek och närvaro, det beror på hur man ser det.

Rödvin, paj och kräftor a la fake stod på schemat denna lördagskväll. Som om den vore slut nu kl.20.30. Det är den ju inte. Hade det varit för några år sedan hade den inte ens börjat. Jag gillar det som det är nu.

Igår var vi på Allum och köpte en tvådelad pyjamas till Teodor. Har inte varit jättelätt att hitta faktiskt. Visst är den fin? Grr.



Idag var vi på loppis. Vi fick en loppis på köpet när vi körde lite fel. Då är det bara att tacka och ta emot, knö in sig med barnvagnar på lite för liten yta och dricka kaffe ur plastmugg. Och så fynda så klart. På loppis nummer ett blev det en röd väska. Till mig? Nej, det är sällan jag köper väskor till mig nu för tiden. På loppis nummer två fyndade vi ännu mer. En Sverigetröja, ett tåg som låter och har sig, två böcker, Kavatskor (snart för små men klart värda 10 kronor) och ett pussel. Sammanlagda summan för väskan och allt det andra blev 100 kr. Och nej, inte heller det andra var till mig. Men det var jag som valde. 



Let the lördagskväll fortsätta...