carolinateodor

Tro det eller ej men det är en nysprungen mamma som skriver. För första gången sedan midnattsloppet. Jag lät det inte gå en hel månad iallafall. Men nästan. Tänk att jag har så svårt att träna utan mål!

I veckan har jag haft besök av min fantastiska vän som är gravid. När hon var här kändes det som att jag var gravid på nytt så jag låg också i soffan och drog händerna över magen. Vad fantastiskt det var när Teodor låg där inne och ramlade runt och jag var så galet nyfiken på honom! Nu kan jag sakna den där känslan av att ha allting framför sig. När jag gör det lugnar jag mig med att det fortfarande är en hel del kvar.

Det blev ganska lugna dagar med mycket prat och promenader. En mer otippad grej var att vi beskådade inspelningen av en ny Johan Falk-film precis runt knuten på vårt hus. Den där scenen när en kille låser sin blåa bil och sedan går i godan ro när han blir inslängd i en stor van, den har vi sett i verkligheten. Igår gick vi till Botaniska trädgården en sväng innan vi fick känna på en mindre mysig hagelskur på väg till tågstationen. Första stället vi tog skydd på var en skateaffär och nästa en pantbank. Jag vet faktiskt inte var vi kände oss mest malplacerade.



Teodor är för söt när han står i sin Frölundatröja och tittar på hockey och markerar en spelare med ena handen som han följer över TV-skärmen. Måste få det på film. Han har numera en egen mobiltelefon som han får bita på så mycket han vill. Våra är ju såklart fortfarande betydligt mer intressanta men den röda duger en stund. Undrar hur gammal han kommer att vara när vi köper en riktig mobil till honom. Någon som vill tippa?