carolinateodor

Vår älskade son, Teodor, föddes 27 december 2010. Han förändrade nästan allt. Fyra år senare, 25 december 2014, föddes vår efterlängtade dotter, Emilia. Här försöker jag hitta orden för mina känslor och tankar i livets små ögonblick. När jag inte hittar orden låter jag bilderna tala.

Emilias namngivning

Publicerad 2015-07-27 23:02:00 i Allmänt,

Läser gamla blogginlägg från när Teodor var liten och inser hur mycket jag glömmer. Vill så gärna minnas allt.
 
Fredagen den 17 juli hade vi namngivning för Emilia. Den dagen går inte att glömma. Den dagen kommer leva vidare i mig för alltid. Och när livet känns tungt, grått eller vilset, då ska jag plocka fram den där dagen och så ska jag se och känna ljuset och drömmen. Minnas hur solen sken den där dagen och hur vinden stod stilla. Förundras över att det var nästan den enda dagen den sommaren då vädret var så. Inspireras och påminnas om att drömmar faktiskt kan slå in och överträffa sig själva. 
 
TACK alla som kom och spred kärlek och glädje denna dag. Ni är så viktiga i våra liv.
 
(Extra tack till Johanna som tog många av bilderna nedan. Om någon vill se filmer från ceremonin är det bara att säga till så skickar jag länk till filmerna på YouTube :)) 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi andas lugnt

Publicerad 2015-07-22 09:46:00 i Allmänt,

Vi är en bra bit in i juli men värmen tycks inte vilja komma. Inte ute iallafall. I själen är det varmt. Jimmie har semester och vi låter dagarna komma utan för mycket planer. Vi hinner ikapp. Vi andas lugnt och nästan samstämt. Och vi ser på våra barn som växer och utvecklas, varje sekund.
 
Några exempel:
4 juli satt Emilia själv, i kanske flera minuter, på en filt under ett träd i en väns trädgård på ett 2-årskalas.
 
10 juli upptäckte vi Emilias första små tänder. Vi stod på stranden, Teodor hade simskoleavslutning med uppvisning och mitt lillfinger kände något annorlunda i Emilias lilla mun. ❤️
 
 
 
Jag hör om alla som reser men vi stannar här hemma. Grejar och fixar. Slänger och köper lite nytt, gör om och byter plats. Gläds åt att ha ett hem att trivas i, att göra till vårt. Emilia har fått ett eget rum nu och det är större än vad som går att ta in. Varje detalj får växa fram och bli viktig. Som jag drömt om det. 
 
 

Mamma till dig

Publicerad 2015-07-22 09:09:00 i Allmänt,

 

 

Om någon hade visat mig en bild på dig för två år sedan och sagt att om två år kommer du ha en dotter och såhär kommer hon se ut. Välskapt, de mest livfulla av ögon, ett smittande leende och hennes pappas grop i hakan. Hade jag vågat tro på det då? Förmodligen inte. Och på något sätt är det ju det som är tjusningen med livet, att vi inte vet. Vi skulle spara många timmar av oro om vi visste mer om framtiden men mycket mister sin charm när det oväntade inte finns.

Tiden har gått och nu finns du här. I efterhand är det lättare att se en mening med allt. Så självklar, så lugn och så... Jag vet inte hur jag ska sätta ord på dig och den du är ibland. Men du är min. Du kommer alltid vara min och jag kommer alltid vara mamma till dig, och det gör mig så obeskrivligt lycklig.

Samtidigt livrädd. Tänk om jag inte klarar det? Tänk om jag inte räcker till? Tänk om du tror att jag är så bra så du tror att du inte räcker till? Tänk om jag inte lyckas? Tänk om jag får dig att tro att du inte kan lyckas eller om jag inte lär dig att det inte är så himla farligt att misslyckas ibland, det kan tillochmed vara bra. Hur får jag dig att uppskatta saker när jag vill ge dig allt?

Jag har min underbara mamma som förebild och hon har sin fantastiska mamma Maj-Britt, min idol mormor. Pappa har sin starka mamma Nancy, min modiga farmor. Mormor och farmor har rest till sina änglar i himlen nu men jag vet att de finns med oss. Hos mig och hos dig, Emilia.

Jag älskar dig så starkt och innerligt Emilia och jag vill skydda dig från allt samtidigt som jag vill stärka dig i dig själv. Jag vill att du ska veta att jag står kvar vid din sida, vad som än händer. Och jag vet att din pappa och storebror också gör det. Tillsammans är vi starka. Tillsammans lever vi, för varandra.

Om jag nu skulle få möjligheten att få se en bild på dig när du är 15 år skulle jag faktiskt inte vilja se den. Jag vill leva här och nu med dig, trygg i att vi har det bra och kommer uppleva många fina stunder tillsammans. Och när livet känns svårt, då kommer jag att vara stark och trygg för dig. Och låta dig veta att allt kommer att bli bra igen.

Skål för Emilia, min älskade dotter ❤️

 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela