carolinateodor

Vi har flyttat nu. Dag för dag förstår jag det mer och mer. Och jag njuter, det gör jag verkligen. Så som jag lovade mig själv att göra efter allt slit. Vissa saker tar jag dock redan för givet, som att jag slipper boka tvättid, alltid har gott om plats i kylen och att jag kan gå ut och bara vara och ändå vara hemma. Men jag försöker minnas hur det kändes när det var som tyngst och jag försöker minnas mina målbilder. En tydlig målbild som jag hade var att dricka kaffe i solen på terassen, helst med en kanelbulle. Det kan jag göra nu och jag är skyldig mig själv att njuta av varje klunk och varje tugga. En målbild som jag inte hade förväntat mig var att spontant gå ut och leta efter glassbilen men istället hitta en massa hallon på andra sidan vägen. Sådan lyx.

 

Det känns så konstigt ändå, att allt det här är vårt och skapat av oss. Det är så vackert bara det, att vi klarade det. Vi fortsätter att skapa, varje dag. Vi skapar ett hem som är vårt och det är känns lite för stort för att ta in att vi har sådana förutsättningar för ett hem att trivas så bra i. Jag påminner mig ändå ständigt om att det allra viktigaste är att vi rår om varandra för om vi inte är lyckliga tillsammans spelar det ingen roll hur snygg taklampa vi har i sovrummet. Just nu har vi ingen taklampa alls. 

 

Jag och Teodor är sommarlovslediga och jag har verkligen gått in för att bara göra sådant som faller oss in. Vi lägger alla måsten och borden åt sidan och njuter av friheten att inte saker behöver vara på ett visst sätt. Vi prioriterar om och lyssnar inåt och det känns oerhört befriande. Det är nästan som att vi har det lite för bra hela tiden, ungefär som att få lördagsgodis hela veckan. Och det kan vi leva med.