Längtan, saknad och nuet
Igår var vi på IKEA. Inte helt oväntat var vi inte ensamma. Teodor tyckte att det var oerhört skoj att krypa så fort han kunde och utforska alla rum. Medan Jimmie var på ett ställe och vagnen på ett annat försökte jag springa efter Teodor som absolut inte ville att jag skulle lyfta upp honom. Handlingen blev inte speciellt effektiv som ni förstår men trots det fick vi tag på det vi behövde. Och lite till.
Idag gick vi till en liten backe för att åka pulka på förmiddagen. Det var himla mysigt och en sådan där typisk grej som jag längtade till innan jag fick barn. Kom dock på mig själv att längta till Teodor är lika gammal som den där lille killen som körde snowracer runt pinnar som hans pappa hade satt upp. Samtidigt kan jag sakna när Teodor låg i sitt babygym och vi tyckte att han var så oerhört duktig som kunde föra sin hand till de plingande föremålen. Trots längtan och saknad uppskattar jag verkligen nuet. Förutom när jag kliver på vassa leksaker. Den smärtan är underskattad.