carolinateodor

 

Emilias allergier är ett kapitel för sig. Längs vägen har vi tagit ett steg i taget. Några steg tillbaka. Och så framåt igen. Ska försöka sammanfatta allt nu även om vi är långt ifrån framme. Kommer vi någonsin att komma ända fram?

 

Ända sedan Emilia var minimini har hon haft utslag på kroppen. De blommade upp och lade sig igen, precis som för Teodor när han var liten. Eftersom hon tycktes må bra i övrigt trodde vi inte att det handlade om någon födoämnesallergi. Vi gjorde ändå pricktest för mjölkprotein och det gav utslag, 3 av 5. Detta var före midsommar någon gång. Jag ammade fortfarande och fick därmed lära känna nya avdelningar på Ica samt köra ofrivillig diet. Ingen choklad, ingen ost och halväckliga såser. 

 

Fortfarande ingen förbättring för Emilia. Hon blev snarare sämre. Fick uppenbart ont i magen och det kunde bero på att jag åt mer ägg nu. Och/eller att hon inte tålde Pepticate som vi "förgyllde" gröten med. Hon fick byta till Neocate. Efter blodprov visade det sig att hon även är allergisk mot ägg. Mina kostalternativ stramades åt ytterligare och det började bli drygt på riktigt. 

 

Emilia fick ont i magen igen men snarare åt det hårda hållet. Utslagen kom tillbaka och hon såg ut som INNAN vi slutade med mjölk, typ. 

 

Hon tycktes inte vara så intresserad av att amma längre och ofta verkade det som att hon hade ont medan hon ammade. Jag började känna att det inte var värt all krångel med min kost längre så jag började mentalt förbereda mig på att sluta amma. Efter återbesök hos dietisten 19/8 bestämde jag mig helt. Trodde inte att det skulle bli så känslosamt för Emilia har aldrig verkat så beroende av tröst vid bröstet som många andra bebisar. På kvällen 19/8 kom ändå sorgen över mig. Jag hade ätit både hamburgerdressing och Magnum mandel så det blev så definitivt på något sätt. Nu fick vi inte längre.

 

Efter återbesöket hos dietisten fick vi ett brev hem. Ingen mera fisk, ingen pasta, vetemjöl, cous cous, havre...... Vad ska hon äta nu? Mitt lilla hjärta. Hon som älskar att mumsa bröd.

 

Nu följer vi de nya kostanvisningarna utan att känna efter, utan att tänka. Bara gör. Ett steg i taget. Imorse åt hon gröt av bovete och det gick bra så länge hon fick gegga med maten själv. Ett steg fram.

 

Tankar på när hon vill smaka glass när storebror får. Men inte hon. På kalas när kompisarna får. Men inte hon. Sådana tankar tänker vi inte på. 

 

I varje steg, framåt och bakåt, följs vi åt tillsammans och då är det inte lika viktigt att komma ända fram.