carolinateodor

Jag ser dagarna som passerar. Jag ser Teodor som växer. Jag ser mormor. De säger att hon är sjuk men jag vill inte lyssna. För mig är du alltid frisk, mormor. Jag känner dina lena händer och jag hör dina ord om hur du inte kan sluta titta på min son. Och jag ser din blick som säger att du är du och att jag fortfarande är den jag alltid har varit för dig. Du säger ofta att jag är vacker, mormor. Om det är sant är det för att jag är lik dig.

 

Jag ser dagarna som passerar och jag är rädd att jag inte är rädd om dem. Tänk om de försvinner för snabbt? Tänk om jag borde göra annat? Göra annorlunda? Tänk om jag gör fel och ångrar mig sedan? Det enda jag är säker på är att när jag är närvarande, då är jag rätt. Men tänk om jag är det för sällan? Tänk om jag är trött för ofta men fortsätter att lägga mig för sent på kvällen och stressa för mycket på dagen? Tänk om allt är för sent en dag?

 

 

Halva sportlovet spenderade jag och Teodor i Uppsala. Vi tog tillvara på så många ögonblick som möjligt utan att stressa. Vi tog vara på tiden.