Strö all min kärlek
I lördags åkte jag och Teodor och hälsade på min kompis på hennes familjs landställe. Vi åkte direkt efter frukost för att hinna loppisfynda lite. Det tog ca en timme att köra dit och vi lyssnade på radio i bilen. De spelade en Wiehe-låt som jag aldrig har hört tidigare. (Se nedan) Texten gick rakt in och jag blev återigen påmind om hur viktigt det är att vi stannar upp och ser varandra. Och ler. För vad kan vara vackrare än min sons leende mot mig? Eller synen av när han springer ut i vattnet, några centimeter längre ut för varje gång? Eller hans kittlande skratt när kusinerna busar med honom? Jag går med en konstant känsla av att detta måste uppskattas. Just detta kommer aldrig tillbaka.
Strö all min kärlek
När ditt liv är en väg utan ände
och din dag utan rast eller ro
när din natt är för lång
och din värld är för trång
ska jag strö all min kärlek
över dej
Jag vill va som en sky
fylld av flingor
som en natt fylld av fyrverkeri
Jag vill stå vid din väg
Som ett blommande körsbärsträd
ska jag strö all min kärlek över dej
Och om du vill ska jag ge dej
hela världen
Och om jag får
går jag med dej
hela vägen
Som konfetti i ditt hår
som ett stjärnfall där du står
ska jag strö all min kärlek
över dej
Och om du vill ska jag ge dej
hela världen
Och om jag får går jag med dej
hela vägen
Om jag får, om du vill
om du bara säger till
ska jag strö all min kärlek
över dej
Av: Mikael Wiehe
Besöket hos min kompis var alldeles fantastiskt. Hon har också en son. Alldeles fantastiskt söt är han och han är glad nästan jämt, precis som mamman sin. Jag försökte spola tillbaka lite i huvudet till den tiden då hon och jag spelade väldigt mycket handboll. Nu satt vi där med våra söner och det kändes så overkligt och så självklart på samma gång. Och så slog det mig att just detta kommer aldrig tillbaka men det kommer så mycket mer.