Bollmannen
I måndags gjorde vi ett vågat försök att gå till Öppna förskolan Spira en gång till. Förra måndagen var det nämligen fullt när vi kom fram så vi fick frysleka en stund i en lekpark istället. Nu försökte vi vara ute i lite bättre i tid och vi hade tur nog att få plats. Jag tycker att det är helt fantastiskt att det finns Öppna förskolor att gå till men lika fantastiskt märkligt är det att det inte finns fler när de är så populära.
Teodor tycktes vara minst lika glad som jag att vi fick plats så att han kunde leka runt lite. Hans favoriter var rutschkanan och bollarna. Det var ca 20 barn i lokalen och ca 5 bollar. Teodor blev helt vild så fort han såg en boll och var inte direkt rädd för att ta bollar från de andra barnen. Hans bollintresse utmärkte sig så pass mycket att en annan mamma sa "Här kommer bollmannen" när Teodor for fram krypandes så fort han kunde med en boll framför sig.
Sedan var det dags för sångstund och jag är väldigt fascinerad och imponerad över att personalen lyckas få 20 barn och 20 föräldrar att sitta i en ring med stora ögon och halvöppna munnar när de sätter igång med sitt skådespel. De lyckades hålla Teodor intresserad och dansande i flera låtar och ramsor innan han kom på att han kunde krypa därifrån.
Igår var vi på besök hos en mamma som har en supersöt liten dotter i Teodors ålder. Hon hade en superfin Teletubbies-docka som spelade musik och som Teodor blev helt såld på. Det är inte mycket som slår två ettåringar som står och dansar tillsammans. SÅ söta. Efter besöket gick vi på Afternoon Tea på Brogyllen men några kompiskollegor. Teodor blev tydligen så trött efter allt dansande så han sov sig igenom hela thédrickandet och sconesätandet.
Sedan ett par dagar tillbaka har Teodor börjat ta lite mer egna initiativ när det gäller att gå själv. Han är så söt när han vinglar fram med armarna rakt upp. När han får gå med hockeyklubban tycker han att det är ännu roligare.
Ja, vi är lite boll- och pucksportsgalna i vår familj.