Blir aldrig klar
Tillvarokänslan är av det slaget just nu att jag inte har tid att bli klar med någonting alls. Hela tiden finns det leksaker att plocka upp, disk att diska, barn att mata, barn att ge sovmöjligheter, barn att undvika skada sig, barn att lära sig världen och goda värden, barn att gosa med osv. Det låter kanske inte som en katastrofsituation och det är det inte heller. Långt ifrån. Men det är bra stressande att aldrig ha tid att sitta ner och dricka en kopp kaffe eller att få äta en hel portion någotsånär varm mat när man är hungrig. Att ha barn ger mig hela tiden nya perspektiv. Igår var jag löjligt lycklig över att få åka buss till jobbet, till exempel. Att bara kunna sitta där och lyssna på radio och sedan enkelt kliva av utan bök kändes hur lyxigt som helst. Missförstå mig inte, jag älskar fortfarande att vara mamma och vill inte byta det mot något. Inte ens mot att få åka så mycket buss jag vill.
Förra veckan flög jag och Teodor till Stockholm. Ditresan gick strålande men hemresan var lite värre. Jag väljer att inte gå in på detaljer men jag kan säga att ingen av oss var speciellt pigga någon när vi nuddade västkustsk mark igen. Det var såklart supermysigt att få träffa alla nära och kära igen. Och lite jobbigt också att bli påmind om att de bor så långt ifrån.
En stor nyhet som nådde oss när vi kom tillbaka var att Teodor har fått förskoleplats och ska börja redan 15 mars!! Vi var helt inställda på att han skulle börja i maj så det kändes lite överrumplande. Nu har nyheten sjunkit in och jag intalar mig att det kommer att bli kul och bra. Och att Teodor också kommer att tycka det.
I onsdags och i torsdags var vi i Skatås på sångstund. I onsdags regnade det och jag hade helt fel kläder. I torsdags var det solsken och jag hade hur bra kläder som helst.
Idag var vi på Freeport. Den viktigaste informationen som jag kan ge er därifrån är att vi fick veta att Teodors fötter är 13 cm.