Pojken
Det ligger en liten pojke bredvid mig i soffan. Hans hår blir fuktigt av vällingen som han dricker och han har ljusa lockar i nacken som mina fingrar krånglar in sig i. Jag läser en bok för pojken och frågar frågor om bilderna. Han har svar på nästan allt. Jag får hålla pojken i handen, massera hans små fötter och krama hans starka armar. Han har en pyjamas med seriefigurer på sig som snart är för liten. Pojken säger mamma och ler mot mig och hela jag blir varm. Pojken är min son. Inget kan kännas mer overkligt. Inget är mer självklart.