carolinateodor

Vår älskade son, Teodor, föddes 27 december 2010. Han förändrade nästan allt. Fyra år senare, 25 december 2014, föddes vår efterlängtade dotter, Emilia. Här försöker jag hitta orden för mina känslor och tankar i livets små ögonblick. När jag inte hittar orden låter jag bilderna tala.

Början på slutet

Publicerad 2012-08-12 21:53:24 i Allmänt,

Vi lämnar snart en fantastisk semestersommar med många fina stunder bakom oss och välkomnar nya rutiner och en hel del tider som måste passas. Jag känner mig märkligt nöjd över detta. Tidigare har jag fått hög puls så fort jag har tänkt tanken att både jag och Jimmie ska jobba heltid men nu har vi hittat en lösning som känns bra i magen. Det är också troligt att jag har blivit bättre på att inte oroa mig onödan. Åtminstone ibland.
 
Helgen har verkligen varit mysig. Vi åkte till Nääs Slott utanför Lerum i lördags för att äta lunch. Solen sken och Teodor strålade när han fick titta på hästarna i stallet. Att jag inte förrän efter ett tag upptäckte att jag inte hade dragit upp dragkedjan i ryggen på min klänning blev snarare något att skratta åt än att skämmas över.
 
 
Efter lite promenerande i de vackra omgivningarna åkte vi via vår tomt i Lerum till Hindås där Teodor fick bada, leka med sin favorithund Zack (Kacka), busa, plocka blåbär och en massa annat. Jag och Jimmie lånade hem ett par våtdräkter för att eventuellt simma tävling på lördag. Idag invigdes den ena av mig.
 
 
Och ungefär såhär känns det att OS är slut...
 

Kommentarer

Postat av: morfar

Publicerad 2012-08-16 22:37:16

Du ser riktigt spänstig ut i din nya våtdräkt! Idag blev jag påmind om när du körde simsträckan på Knivsta Triathlon för många år sedan. Du kom upp ur vattnet bland de första. Jag hade cykelsträckan. Härligt tänkte jag nu skall jag ordna en bra placering till Adde som tränat hårt för sin löpsträcka....
Idag passerade jag platsen vid Odensala k:a där jag vurpade. Slog huvudet i asfalten, tog emot med armbågen och rullade skönt ner i diket. Bryta? Aldrig! Adde stod ju på startlinjen och väntade på en bra placerad pappa Samuel. Jag reste mig igen, hoppade upp på sadeln, tog tag med vänster arm rund den högra och lyfte upp den på styret. Att köra en mil till mål med med endast en fungerande arm gick inte fort. En frustrerad Adde fick stå och vänta men fullföljde i raketfart. Jag åkte till Akkis och spikade fast armbågen igen. Synd att jag skulle förstöra ett lopp för dig och Adde där vi annars säkert hade tagit guld:)!
PS. Idag kom min guldmedalj på posten som jag vann på årets SM i Duathlon tidigare i år. DS.
Kramar till er alla!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela