Mitt trötta huvud
När jag vaknade (väcktes) imorse var jag SÅ trött och ångrade genast att jag drack lite vin igår. Igår fick jag lite sovmorgon och därför insåg jag snart att Jimmie nog var ännu tröttare än vad jag var. Teodor, å sin sida, var pigg och glad och klättrasugen och därför gick jag upp med honom och gjorde iordning frukost. Jag beslutade mig ganska snart för att gå ut med honom för att få lite frisk luft och ge honom en möjlighet att leka av sig lite. Det visade sig vara ett bra beslut. Kl 8.15 var vi ute och vi mötte några morgonpigga hundägare men i övrigt kändes det så lugnt och stilla överallt. Jag och Teodor var själva i lekparken sånär som på ett par sovande änder. Vi stod vid vattenkanten och studerade hur änderna hade borrat ner näbberna i ryggen och jag försökte andas in nuet och tänka på allt fantastiskt som mitt liv erbjuder mig just nu. Sömnbristen kändes plötsligt inte så farlig längre.
När vi kom hem igen sov fortfarande Jimmie och han hade inte ens märkt att vi hade varit ute. Jag gjorde lite fruktsallad till mig och Teodor och sedan var det dags för löpning med en kompis. Mitt sömnbristhuvud kändes fortfarande tungt men jag försökte hitta kraft och motivation. När jag kom hem från löpturen var jag superpigg och tog tag i lite saker som har hängt över mig ett tag. Tänk vad en löprunda kan göra!!
Just nu lockar en glass på Liseberg mer än bio men först kanske vi ska hämta hinken och spadarna som mitt trötta huvud glömde på lekplatsen imorse.