Förskoleseparationsångest
Idag var det inte kul alls att lämna Teodor på förskolan. Han var världens goaste hela morgonen och vi busade med hans nya, fina tält och åt en god frukost i lagom tempo. När vi kom fram till hans förskoleavdelning blev han superledsen och klängde sig fast vid mig som en koalaunge. Jag ville bara ta med honom därifrån och gå och leka med en boll i parken eller något men jag stålsatte mig så gott jag kunde och gick med magont därifrån. Utan Teodor. När det äntligen blev dags att hämta honom igen, tre timmar senare, satt han och åt pannkakor och var glad. Stackars personalen hade varit en kort hela förmiddagen och Teodor hade varit ledsen lite till och från. Jag vet att detta är något som han måste gå igenom men det är svårt att kämpa emot när hela kroppen säger att det är fel att lämna honom när han är så ledsen.
I övrigt har påsken passerat och det var nog den bästa i mannaminne. Gott sällskap, god mat och lagom med aktiviteter. Bilder kommer inom kort.
Igår var vi på BVC och blev vidareskickade till en hudläkare pga Teodors utslag som han typ alltid har haft. Han kommer få göra allergitester för att, förhoppningsvis, kunna utesluta att utslagen beror på det. Tills vidare ska han smörjas ännu mer med massa krämer. Teodor följer fortfarande sin längdkurva (84 cm) men hade halkat ner lite på viktkurvan (12 075 g). De sa att det är vanligt när de börjar gå och gör av med mer energi. Låter ju logiskt.
Återkommer med bildkavalkad så snart jag hinner.