The more the merrier?
För en stund sedan såg jag ett reportage på tv om en mamma som har trillingar. Det gav mig lite perspektiv på saker och ting. Som nu t.ex. när Teodor sover kan jag sitta här och skriva i lugn och ro. När någon av hennes döttrar sov var det i princip alltid någon som var vaken. De visade också hennes trillingvagn som var för stor för att komma in på bussen med och när hon handlade fick hon be någon passa vagnen medan hon sprang runt och hämtade varor. Sedan finns det förstås de som har det ännu värre, det vet jag, men för mig räckte detta perspektiv för att tycka att det är bland det lättaste som finns att vara mamma till en snart 10-månaders liten buspojk. Mamman i reportaget sa något i stil med att Det är så jävla jobbigt men samtidigt så jävla fantastiskt att ha trillingar. Så är det säkert för så känns det med Teodor också fanns kanske inte på riktigt samma nivå. Hur jobbigt det än kan vara ibland så är det samtidigt minst lika fantastiskt.
Ett litet exempel på hur livet kan vara nu för tiden är att Jimmie just skulle raka av sig håret. Han satte apparaten på laddning imorse men batterierna hade inte laddat tillräckligt eftersom Teodor hade dragit ut sladden. Jimmie får därför stå ut med att ha en hårtofs kvar i bakhuvudet tills apparaten är laddad igen. Vid sådana stunder älskar jag Teodor så mycket att jag nästan önskar att vi hade tre.
