Men jag ler
För några dagar sedan hittade jag en diktbok i bokyllan som jag skrev på gymnasiet. Efter att ha läst igenom hela boken insåg jag att dikterna inte var så bra som jag mindes dem. Dessutom hade jag skrivit dem där det skulle ha stått de på ett par ställen. Typiskt mig att haka upp sig på sådant. Idag hittade Teodor en diktbok som jag skrev till Jimmie och som han fick i julklapp 2005, dvs när vi hade varit tillsammans i lite över ett halvår. Den tyckte jag bättre om. Speciellt en dikt var lite extra söt.
Men jag ler
Sitter på bussen
luften är grå
med lite duggregn
det luktar surt
människorna runt omkring
ser likgiltiga ut
men jag ler
för igår sa du
att det kändes som om du
har varit kär i mig
i hela ditt liv
Och jag är fortfarande kär i dig, världens bästa Jimmie!