carolinateodor

Allt oftare brukar jag tänka på vad som hände förra året vid denna tid. Det är så himla svårt att verkligen minnas och förstå hur det var. Imorgon är det extakt ett år sedan jag slutade jobba. Jag var så fruktansvärt trött. Inte så trött som dagarna efter förlossningen men ändå. Trött. Resten av december fram till den 27:e spenderade jag i soffan, alternativt sängen. Förutom att längta drack jag en massa thé, läste gravidtidningar och kollade på Våra vänners liv. En suverän serie som jag hoppas kommer tillbaka. Det finns saker som jag gör nu som det inte finns någon chans att jag skulle ha gjort för ett år sedan. Som att krypa under bordet och säga "Nu kommer jag och tar dig, nu kommer jag och tar dig" eller dansa runt och sjunga högt till Simply the best med Tina Turner medan jag gör iordning frukost, det hade inte hänt. Det finns saker som är precis som för ett år sedan men ändå är allt så mycket bättre nu. Jag är så mycket bättre. Gladare, snällare, piggare och roligare. Och allt är tack vare dig, Teodor. För att du är du och för att jag får vara din mamma. Kommer du någonsin att förstå hur lycklig du gör mig?