Ett steg i taget
Kanske var det lite tidigt att ropa hej igår. Idag tog det betydligt längre tid att få Teodor att somna i sin egen säng. Till slut somnade han dock sött i sin något urväxta tigerpyjamas. Jag längtar tills det räcker att lägga ner honom med vällingen, säga godnatt och stänga dörren. Tills dess håller vi ut. Ett steg i taget.
På tal om steg så tog Teodor sitt allra första idag!! Jag var typiskt nog inte hemma men jag frågade ut Jimmie om hur det hade gått till och jag fick en bra redogörelse av det stora framsteget i Teodors liv. Han stod först stilla i typ 20 sekunder. Tidigare har han bara stått själv ett fåtal gånger, första gången för ca en månad sedan. Han gungade lite fram och tillbaka som att han skulle tappa balansen men det gjorde han inte. Sedan tog han ett litet kliv. Sitt första lilla kliv. Min lille älskling. Gissa om jag blev stolt?