Välkomstceremoni
Veckan i sommarstugan rymde känslor av alla möjliga slag. Främst glädje och tacksamhet inför alla mina nära och kära. Dagarna var helt underbara och det var med lite sorg i hjärtat som vi lämnade paradiset och åkte hem till lägenheten i Göteborg där några potatisar hade valt att ligga och ruttna i skafferiet. Man blir lätt bortskämd av frukost på altanen, promenadavstånd till stranden och någon som gärna passar Teodor en stund så att mamma kan simma runt bojen. Snart får vi nog ordning på lägenheten igen och ikväll kommer Teodors morbror/förebild och kusin och imorgon blir det Liseberg så jag klagar inte. :)
På tal om de där känslorna så blev de väldigt påtagliga under Teodors välkomstceremoni som vi hade i lördags. Förmiddagen innan gästerna kom var lite märklig då fruktansvärda saker hade hänt i Norge föregående dag och nyhetsrapporteringarna gjorde oss alla illa till mods. Samtidigt blev uppskattningen och värdet i att kunna ha en sådan fest som vi hade ännu större. 
Gästerna samlades först på altanen för fördrink och tilltugg innan vi gick ner mot stranden. Vädret var helt perfekt. Inte regn men inte superfint och därmed fick vi vara alldeles själva på stranden. När vi kom ner såg vi en vacker blombukett med ett hjärtformat kort där det framgick att de var från Gärdsnäsgrannarna. Några gäster satt på filtar, några i solstolar, några på bänkbordet och några valde att stå upp. Barnen lekte längs strandkanten och Teodor sov i sin vagn. Vi hälsade alla välkomna innan Jimmie höll sitt tal om sin kärlek till sin son. Jag började gråta redan när vi hälsade alla välkomna så ni kan ju tänka er hur det blev sedan. Efter Jimmies tal var det min tur att läsa en text som jag hade förkortat strax innan det var dags. Det var nog tur. Känslorna tog över och jag fick nästan inte fram ett ord. Tårarna grumlades i ögonen så att jag inte såg vad som stod på mitt papper. Efter några pauser fick jag dock fram vad jag ville säga. Men jag tror att tårarna sa mer än orden. (Ni kan läsa texten i inlägget nedan) Efter mig höll min käre morfar ett fint tal. Teodor har nämligen fått sitt tredje namn från honom och han pratade om hur stolt han är över det. Sedan var det Teodors mormor och morfars tur att prata. Mina tårar hade tydligen smittat av sig så även pappa pratade med tårade ögon. Jag var lika gammal som Teodor är när vi köpte tomten i Gärdsnäs och därför tyckte de att det var extra speciellt att vi hade valt den platsen för ceremonin. Mamma pratade om sparesan som vi gjorde i samband med att jag hade berättat att jag var gravid. Ojojoj, vad det känns länge sedan! Slutligen höll Teodors morbror och förebild ett tal på rim. Han avslutade med en hejaramsa och delade ut IFK Göteborg-tröjor med unika tryck på till några av oss. Teodor fick en där det stod Kungen av Göteborg. Såklart.
Efter ceremonin gick vi upp till stugan och åt god mat innan det var dags för tipspromenad om Teodor. Därefter åt vi ännu godare tårta medan vi öppnade presenter. Hur fina som helst! Vi är superglada för varenda en! När tårtan var uppäten och presenterna öppnade var det frivilliga tävlingar som Jimmie hade förberett. Nästan alla som var kvar deltog och det var riktigt skoj! (Trots att mitt lag kom 3:a... av fyra lag)
TACK alla som gjorde detta till en magisk och oförglömlig dag och för att ni alla är en viktig del av Teodors liv!