Påflugna indier och det där med burkmat
Igår var en ganska intressant dag. Jag vaknade lycklig över en hel dag utan planer. Det är en utmaning att hitta balansen mellan att göra tillräckligt mycket för att inte få tråkigt men att inte göra för mycket så att man blir stressad och glömmer bort att leva i nuet. Kanske typiskt en våg som jag att sträva efter en sådan balans. Hursomhelst. Jag och Teodor promenerade mot Heden för att titta på lite handboll på förmiddagen. Teodor sov dock så skönt i vagnen hela tiden så jag blev lite sällskapssjuk och kontaktade en kompis. Lagom till att hon kom hade Teodor vaknat och vi busade med honom på filten och tittade på allt folk och lite handboll. Efter en stund kom ett herrlag från Indien. De tyckte att det var roligt att skoja med Teodor men höll sig ändå på socialt accepterat avstånd. Sedan kom damlaget. Också från Indien. De höll sig INTE på socialt accepterat avstånd, enligt mig. En av damerna gick fram och tog upp Teodor i famnen som att hon kände honom hur väl som helst och de andra började klappa och pussa på honom. Både jag och min kompis blev så paffa att vi bara satt och stirrade en stund innan jag kände att det blev lite too much och vänligt men bestämt tog tillbaka min älskade lille son. Trots det försökte ytterligare en indisk dam försöka få hålla honom men då släppte jag inte taget. En kulturkrock kanske man kan kalla det?
Efter indierincidenten och en lunch på stan tänkte jag gå och handla så jag kunde laga lite mat till Teodor. Har haft lite smådåligt samvete över att han hittills bara hade ätit burkmat. När vi kom hem var Teodor lite för hungrig för att jag skulle börja dra igång mitt matlagningsprojekt men jag försökte ändå. Det började med att jag stressade upp mig när jag läste mig till att det var salt i margarinet. Han får ju inte äta salt!! Jag kokade några små potatisar (med skal på som jag tänkte skala av i efterhand men nu har jag lärt mig att de ska råskalas), stekte lite köttfärs och kokade ärtor. Teodor var förståeligt nog inte jättenöjd just då så jag insåg att det är lika bra att amma honom innan maten är klar. Sedan fortsatte jag med maten som ju sedan skulle mixas. Ingen höjdare när Teodor är LIVRÄDD för stavmixern. Trösta lite, mixa lite, trösta lite, mixa lite. Och svettas, svettas, svettas. Och ärtorna var inte så lätta att mixa eftersom skalen inte mixades ordentligt. Googlade och fick tipset att pressa dem genom vitlökspressen istället. Efter många om och men stod en måltid på bordet som skulle innehålla allt det där som Teodor behöver. Tror ni att han åt av det? Nej, det gjorde han inte. Vad är det för fel på burkmat, egentligen?
Efter indierincidenten och en lunch på stan tänkte jag gå och handla så jag kunde laga lite mat till Teodor. Har haft lite smådåligt samvete över att han hittills bara hade ätit burkmat. När vi kom hem var Teodor lite för hungrig för att jag skulle börja dra igång mitt matlagningsprojekt men jag försökte ändå. Det började med att jag stressade upp mig när jag läste mig till att det var salt i margarinet. Han får ju inte äta salt!! Jag kokade några små potatisar (med skal på som jag tänkte skala av i efterhand men nu har jag lärt mig att de ska råskalas), stekte lite köttfärs och kokade ärtor. Teodor var förståeligt nog inte jättenöjd just då så jag insåg att det är lika bra att amma honom innan maten är klar. Sedan fortsatte jag med maten som ju sedan skulle mixas. Ingen höjdare när Teodor är LIVRÄDD för stavmixern. Trösta lite, mixa lite, trösta lite, mixa lite. Och svettas, svettas, svettas. Och ärtorna var inte så lätta att mixa eftersom skalen inte mixades ordentligt. Googlade och fick tipset att pressa dem genom vitlökspressen istället. Efter många om och men stod en måltid på bordet som skulle innehålla allt det där som Teodor behöver. Tror ni att han åt av det? Nej, det gjorde han inte. Vad är det för fel på burkmat, egentligen?
