Välkommen till jorden
110117
Jag minns inte så mycket om tiden precis efter förlossningen. Jag minns att de kom in med fika och en bricka med rosor och en svensk flagga. Jag minns också att jag nästan var för trött för att äta något. Dessutom lade jag den lilla energi som jag hade på att studera Teodor. En smörgås blev därför kvarlämnad med stelnad ost på och teet kallnade. Lunchen som jag åt senare på dagen var däremot i särklass den godaste måltid jag någonsin ätit! Varje tugga var en fröjd! (Vad den innehöll är inte relevant i sammanhanget)
Dagarna efter förlossningen har jag ganska diffusa minnen från. Jag minns känslan av att folk pratade med mig, jag tittade på dem men jag kunde inte ta in vad de sa. Detta kändes lite märkligt för jag förstod att det var viktiga saker som de sa till mig. Som tur var var Jimmie ofta med och han hade lättare för att lägga allt det viktiga på minnet.
Vi fick ett eget rum på våning 8, dvs BB. Det fanns två sängar i rummet, en på vardera sidan. En som man kunde höja och sänka huvudändan på (manuellt) och en vanlig säng. Jag var inte speciellt förtjust i någon av dessa. Dessutom fanns det en stel och ful fåtölj där jag fick sitta när jag försökte amma, inte så värst bekväm den heller…
110120
Till en början tyckte jag att det gick jättebra med amningen men efter ett tag blev det lite mer problematiskt. Teodor fick för dåligt tag om bröstvårtorna och det ledde till att jag fick sår på dem. Det hela blev som en ond cirkel för desto ondare det gjorde desto mindre tålamod hade jag när han skulle amma. De första tagen gjorde extra ont och vid vissa tillfällen drog jag tillfälligt bort hans huvud för att det gjorde så ont. När jag gjorde det blev såren ännu värre och det gjorde ännu ondare nästa gång… De snälla och välmenande barnmorskorna försökte hjälpa mig med olika tekniker för att få amningen att fungera bättre. De tyckte att jag skulle sitta i den fula fåtöljen för att få till en bättre ställning men jag spände mig oerhört mycket pga smärtan så amningstillfällena var inte direkt något som jag såg fram emot. Jag var så fruktansvärt trött och så fruktansvärt trött på smärta!
Vid ett amningstillfälle kom en barnmorska in för att hjälpa mig och det kändes som att jag gjorde precis allting fel. Teodor hade ganska vassa naglar och det gjorde inte saken bättre när han rev på bröstvårtorna. Vi satte därför på strumpor på hans händer. Just vid detta tillfälle skrek han när vi försökte få på strumporna på händerna och barnmorskan rådde oss att vänta med det. Jag minns känslan av gråtfärdighet för att jag inte orkade mer. Detta läste barnmorskan av i mitt uttryck och sa att det är helt normalt att känna så. När hon bekräftade mina känslor brast det för mig och mina tårar droppade ner på lille Teodor som låg i min famn. Detta var första gången som jag fällde tårar efter hans födelse. Någon timme senare gjorde jag det igen men då av lycka över hur fin han var. Han låg i Jimmies famn och jag satt på sängkanten och vi lyssnade på Teodors Spotify-lista. Det var befriande att släppa ut alla känslor.
Något som förvånade mig under tiden på BB var min kropps förmåga att utnyttja sömnen. Jag sov ibland i 10 minuter och när jag vaknade var jag övertygad om att jag hade sovit i flera timmar. Detta gjorde också att tiden gick väldigt sakta.
Den 29 december var det dags att åka hem med vårt lilla mirakel. Det var fruktansvärt kallt ute! Jimmie gick ut i förväg för att värma upp bilen. När vi var hemma kände jag att det var väldigt skönt att slippa sjukhuset. Jag var ändå glad att ha stannat två nätter så att jag fick chans att återhämta mig lite och få lite amningstips. Det kändes lite konstigt när vi skulle sova första natten. Han sover ibland mellan oss, ibland i sin vagn bredvid vår säng och ibland på mig. Jag blir så stolt när jag vaknar och det har gått några timmar och han sover sött bredvid mig. Oftast sover han i ungefär tre timmar för att sedan äta och somna om igen efter ett blöjbyte. De första nätterna tog vi honom till skötbordet varje gång blöjan skulle bytas (detta var Jimmies uppgift när han inte jobbade) men nu brukar jag byta på honom i sängen.
På dagarna har vi inte fått några speciella rutiner ännu. Vissa dagar är jag väldigt trött och vissa dagar har jag lite mer energi. Något som jag har lärt mig är att inte planera dagen innan vad jag vill göra dagen efter. När jag har gjort det blir jag bara stressad när det inte blir gjort trots att det inte är speciellt viktiga saker. Vissa dagar har det också varit extremt halt ute och då har det inte känts värt det att ge sig ut.
Idag är en dag när jag har mycket energi och solen skiner ute så kanske blir det en promenad efter lunch, det får tiden utvisa. Vi skulle egentligen ha åkt till Uppsala idag men pga magsjuka hos en del släktingar planerar vi att åka upp nästa vecka istället.
Det är konstigt det där, ibland när Teodor är vaken önskar jag att han ska somna men ibland när han sover längtar jag tills han vaknar.
