Akutkissnödighet och hissar
Har just kommit hem från en runda på stan. Teodor sov sött i vagnen nästan hela tiden. Märkte att man får lite nya perspektiv på affärerna när man tar sig fram med barnvagn. T.ex. har jag aldrig tidigare behövt uppmärksamma var hissarna i affärerna finns. Jag trodde att man tog sig upp via rulltrapporna men det är tydligen förbjudet enligt varningsskyltarna och den varningen vill man ju inte äventyra. Helt okej att ta hissen. Tur att man inte är hissrädd. Vidare är det inte helt lätt att ta sig fram mellan alla kläder. Det är inte sällan man får ta omvägar eller helt enkelt struntar i att kolla på vissa grejer pga att man inte kommer fram. Idag besökte vi bland annat Zara och tog hissen upp till barnkläderna. De har SÅ söta kläder där! Köpte en luvtröja till Teodor som nog passar bra om några veckor... Han har redan börjat växa ur en del kläder... Känns lite konstigt. Kommer på mig själv att förneka det och ändå krångla på de urväxta kläderna...
En annan sak som jag funderade på när vi gick på stan var hur jag skulle göra om jag blev akutkissnödig (vilket inte hör till ovanligheterna). Om vi snabbt skulle hitta en stor toalett skulle det med största sannolikhet gå bra men hur skulle vi göra om vi bara hittade en toalett som vagnen inte får plats i? Som jag ser det finns det då 5 alternativ (men inget känns helt bra).
a) Lämna vagnen med Teodor utanför medan jag kissar så fort jag kan.
b) Samma som alternativ a men jag kissar med öppen dörr för att hålla koll på Teodor.
c) Lyfta ur Teodor ur vagnen (trots att han sover sött) och ha honom i famnen medan jag kissar.
d) Försöka hitta någon vänlig och pålitlig själ i närheten som kan passa Teodor medan jag kissar.
e) Jag kissar på mig.
Ytterligare ett alternativ som ni kanske tänker på är att jag skulle kunna hålla mig tills vi kommer hem. Men nej, det är sällan ett alternativ för mig. If I gotta go I gotta go, om man säger. (Framförallt efter förlossningen... Jag har inte gjort mina knipövningar som jag borde verkar det som...)
Jag ska lämna kissandet nu. Idag gick det ju bra. Jag blev inte kissnödig förrän vi kom ur hissen hemma...
Innan jag avslutar vill jag dela med mig av något som hände när vi var på väg hem från stan. När vi gick upp för backen vid Humanisten hände följande. Jag gick och tänkte på vad duktig jag var som hade orkat gå så länge på stan. Kände mig stolt och försökte ha en bra hållning i ryggen trots uppförsbacke, halka och en massa grejer påpackade på vagnen. Vad händer då? Jo, jag blir omkörd av en annan mamma med barnvagn som med raska och lätta steg flyger förbi mig!! Helt plötsligt förvandlades min stolhet till en känsla av misslyckande. Tävlingsmänniska som jag är bestämde jag mig iallafall för att inte tappa dem ur sikte innan vi kom hem. (Och jag försvarade mig med att de minsann inte hade några varor på vagnen och det är klart att det är lätt att gå då.)
Nu ska jag och Teodor sova en stund och ladda inför att fira pappa Jimmies födelsedag ikväll!
En annan sak som jag funderade på när vi gick på stan var hur jag skulle göra om jag blev akutkissnödig (vilket inte hör till ovanligheterna). Om vi snabbt skulle hitta en stor toalett skulle det med största sannolikhet gå bra men hur skulle vi göra om vi bara hittade en toalett som vagnen inte får plats i? Som jag ser det finns det då 5 alternativ (men inget känns helt bra).
a) Lämna vagnen med Teodor utanför medan jag kissar så fort jag kan.
b) Samma som alternativ a men jag kissar med öppen dörr för att hålla koll på Teodor.
c) Lyfta ur Teodor ur vagnen (trots att han sover sött) och ha honom i famnen medan jag kissar.
d) Försöka hitta någon vänlig och pålitlig själ i närheten som kan passa Teodor medan jag kissar.
e) Jag kissar på mig.
Ytterligare ett alternativ som ni kanske tänker på är att jag skulle kunna hålla mig tills vi kommer hem. Men nej, det är sällan ett alternativ för mig. If I gotta go I gotta go, om man säger. (Framförallt efter förlossningen... Jag har inte gjort mina knipövningar som jag borde verkar det som...)
Jag ska lämna kissandet nu. Idag gick det ju bra. Jag blev inte kissnödig förrän vi kom ur hissen hemma...
Innan jag avslutar vill jag dela med mig av något som hände när vi var på väg hem från stan. När vi gick upp för backen vid Humanisten hände följande. Jag gick och tänkte på vad duktig jag var som hade orkat gå så länge på stan. Kände mig stolt och försökte ha en bra hållning i ryggen trots uppförsbacke, halka och en massa grejer påpackade på vagnen. Vad händer då? Jo, jag blir omkörd av en annan mamma med barnvagn som med raska och lätta steg flyger förbi mig!! Helt plötsligt förvandlades min stolhet till en känsla av misslyckande. Tävlingsmänniska som jag är bestämde jag mig iallafall för att inte tappa dem ur sikte innan vi kom hem. (Och jag försvarade mig med att de minsann inte hade några varor på vagnen och det är klart att det är lätt att gå då.)
Nu ska jag och Teodor sova en stund och ladda inför att fira pappa Jimmies födelsedag ikväll!