Tankar tillbaka i tiden
100921
Det känns som att tiden segar sig framåt. Jag vill ha bebisen i mina armar nu. Jag är så väldigt trött. Försöker fortsätta fungera som vanligt men det gör jag inte. Njuter av varje rörelse jag känner i magen och kan inte låta bli att le när mitt älskade barn rumlar runt där inne. Längtan är så svår ibland.
Är på jobbet nu. Jobbar för mycket. Orkar inte hålla uppe tempot och effektiviteten. Det är inte det som är viktigast nu. Viktigast är att mitt barn mår bra i magen. Ingenting annat spelar någon roll.
Saknad, längtan, Kärlek.
101122
Älskade Teodor, fina Teodor, tänk att det är dags för dig att komma ut till oss snart. Tänk att jag snart får röra vid dig och lukta dig i nacken. Blir så oerhört lycklig när jag tänker på det! Älskar dig redan så mycket och den starka kärleken gör mig rädd ibland. Vissa stunder har jag tyckt att det har varit svårt att vara gravid på grund av att jag har svårt att begränsa mig själv och inse att jag inte kan orka göra lika mycket saker som förut. Det är framför allt jobbet som har stressat mig. Jag tänker att du ska hjälpa mig att sätta ribban för hur mycket tid och energi som är rimligt att lägga ner på jobbet. Jag förlåter inte mig själv om jag jobbar så mycket att jag inte har tillräckligt med energi kvar att lägga på dig.
Teodor hade fixerat sig och låg långt ner med huvudet när vi var hos barnmorskan för drygt en vecka sedan. Han sparkar ofta uppåt revbenen och ibland gör det lite ont men jag kan ändå inte bli arg på det. :) De sista dagarna har jag börjat få sura uppstötningar så därför köpte jag tuggtabletter mot det på Apoteket igår. De var tydligen någon ny sort men de var riktigt äckliga så jag drar mig från att ta dem! (Trots att det var Pepparmintsmak) De sura uppstötningarna samt att det är så trångt i magen gör att det är lite svårt att äta. Kan bara äta lite åt gången.
TACK för att du finns Teodor. Vad skulle jag annars göra?
101208
Vaknade av att jag hade ont i magen i natt. För en stund trodde jag att det var värkar och det kändes lite konstigt att det faktiskt kunde vara dags. Men det var inte dags. Inte än. Jag var öm högt upp på magen och kunde knappt ta mig upp ur sängen så fina Jimmie fick hjälpa mig. Efter en stund gick det över och jag kunde somna om. Sov ända till halv tio!
Sedan i torsdags har jag varit hemma från jobbet och det har varit väldigt skönt. Jag kan dock inte sluta grubbla på när det kommer vara dags att föda… Försöker njuta av att vara själv och ta dagarna som de kommer men det blir lite tråkigt i längden. Igår målade jag nästan klart Teodors tavla. Ska försöka bli helt klar med den idag. Ikväll är det sista gången på Magplasket men poolen är paj så vi ska ses på land. Innan det ska kanske jag och Jimmie åka till Frölunda Torg och kolla på julklappar till Teodor. J Vi är nästan klara med alla andra julklappar.
Har tänkt baka lussekatter flera dagar men det har inte blivit av… Får se om det blir idag eller kanske imorgon…
Så svårt att planera in lagom mycket. Kan ju hända att jag får vara hemma två veckor till och det kan hända att det är sista dagen idag. Hoppas garanterat mer på det sista. På söndag kommer Adde för han ska jobba på måndag. Tänk om han får träffa sin systerson då? Vågar inte hoppas för mycket (men det gör jag ändå).
I måndags var vi hos barnmorskan på Barnmorskegruppen. Allt gick bra som vanligt. Känns ibland för bra för att vara sant… Hon tyckte att magen hade sjunkit mycket nu och jag försökte tolka in att det kanske beror på att det är dags snart… Av de som jag känner som har fött barn nyligen har ingen gått över tiden. Tvärtom har de flesta fött en vecka tidigare… (Men jag försöker att inte hoppas och längta för mycket)
Du är gåtan som jag aldrig löser klart…
101215
Nu har vi passerat due date och det känns verkligen som att förlossningen närmar sig… Igår kväll kändes det i hela kroppen som att något var på gång. Vi packade väskan och jag kände mig skönt nervös och orolig på samma gång. Jag hade mycket sammandragningar som kändes ganska kraftiga och jag hade svårt att somna. Åt en STOR bit morotskaka och drack ett glas mjölk men var fortfarande hungrig. Somnade till slut och vaknade typ varannan timme och var småsvettig av sammandragningarna. Men så i morse kändes magen betydligt mjukare igen… Jag tittade på filmen Juno och sedan somnade jag om igen. Just nu känns det ganska lugnt i magen. Klockan är 11.07 och Jimmie var gullig och jobbade kort dag idag så han kan vara hemma och ge mig den trygghet som bara han kan. Just nu gör han en smörgås åt mig i köket och jag lyssnar på Teodors playlist på Spotify.
Ät trött, uttråkad och förväntansfull på samma gång. Det blir allt svårare att ta sig upp ur soffan.
Även om jag kanske inte borde hoppas för mycket eftersom det finns en risk att jag blir besviken så tror jag att han föds inom ett par dagar.
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
Senare på kvällen…
Vill ju så gärna att du ska komma nu Teodor! Magen har varit ganska lugn hela dagen, nästan inga sammandragningar… får se hur natten blir. En dag i taget och du är SÅ välkommen när du väl kommer. Börjar bli lite väl tröttsamt med alla som frågar om det har hänt något än och om jag har känt någonting… det gör knappast väntan och längtan lättare. Tog ett skönt bad ikväll och nu ska jag snart lägga mig med mina två älsklingar. Vill ha båda på utsidan! Snart…
Du är min längtan.
101220
Älskade, finaste Teodor – när ska du komma ut till oss? Vi väntar och längtar så vi spricker snart!! Konstigt nog känns det längre och längre ifrån ju mer tiden går trots att det kanske borde vara tvärtom. På kvällen är du väldigt livlig och igår kväll hade jag mycket sammandragningar men jag sov bra hela natten och när jag vaknade kändes ingenting i magen…
Snart ska vi till barnmorskan. Jag hade trott att vi inte skulle komma dit igen men tji fick jag.
Det som känns lite jobbigt just nu är att ”alla andra” håller på och frågar om det inte är dags snart och om jag har känt något än. Det är svårt att veta om jag har känt något när jag inte vet hur det ska kännas.
Jag vill gärna att han kommer innan julafton samtidigt som det inte spelar någon roll egentligen… huvudsaken är att allt går bra.
Varför längtar du…? (Magnus Uggla)
101220
Har haft en del sammandragningar idag och vill så gärna tro att det är ett tecken på att det snart är på gång. Så frustrerande att inte veta. Läst en del på internet men blir inte klokare av det. Har även varit väldigt trött idag, mer än vanligt.
Gick bra hos barnmorskan. Hjärtat lät fint och magen hade växt 1 cm sedan sist. (Förra veckan) Idag vägde jag 87,2 kg. Hoppas jag kommer i hyfsad form efter förlossningen. Just nu orkar jag inte bry mig om det.
Känns lite tungt att se ditt fina rum som stått klart så länge och din fina tomtedräkt som hänger på din säng och väntar på dig.
I need you now… (Avril Lavigne, Innocence)
101222
Fortfarande ingen bebis i våra armar. Det är en konstig känsla det här, en känsla som jag inte känner igen. På ett sätt känner jag mig nedstämd men när jag tänker efter har vi det så himla bra och har ingenting att klaga på. Än så länge är vi ju inom ramarna för ”det normala”.
Dagarna går liksom in i varandra och den ena dagen är den andra lik. Oftast vaknar jag ganska tidigt och kan inte somna om pga av hungern. Efter några smörgåsar (oftast tre) och en stor rosa kopp thé brukar jag somna om i en timme eller så. Resten av dagen spenderar jag i soffan. Kollar på TV/film, surfar och läser lite. Det känns så mycket bättre nu när Jimmie jobbar hemifrån så jag slipper vara ensam. En nackdel med väntan är alla tankar man hinner tänka, såsom tänk om någonting går fel? Försöker tänka positiva tankar men ibland smyger sig de negativa tankarna på. Det positiva med att vänta är att jag hinner läsa på lite mer om förlossningen och hur tiden efter förlossningen kan bli.
Igår kväll tyckte jag att Teodor rörde sig mindre än vanlig i magen. Jag blev orolig då. Sedan kom jag på att han brukar röra sig mycket när jag badar så jag tog ett bad och då kände jag att han rörde sig igen. Undrar hur mycket jag kommer att oroa mig när han väl är ute..
Kärleken förde oss samman…