carolinateodor

Idag har Teodor varit väldigt sällskapssjuk och inte velat lämna mammas armar en sekund! Mysigt att ha honom hos sig såklart men man får inte så mycket gjort. Å andra sidan finns det inget viktigare än att han känner sig trygg och mår bra. Disken och den ouppackade väskan från helgen får vänta till en annan dag eller tills Jimmie vill ta hand om det. I skrivande stund ligger Teodor och sover på amningskudden som jag har i min famn. Vågar inte lägga ifrån mig honom för då kanske han vaknar... Så underbart att studera honom när han ligger där så rofyllt med knutna händer och nappen som guppar upp och ner i munnen.

På tal om nappar så är jag väldigt nöjd med att de finns! Teodor älskar sina nappar och de hjälper att få honom lugn för det mesta. Ett problem som vi har är dock att de lätt ramlar ur munnen på honom och då blir han lätt upprörd. Vi har provat att fästa nappen med snöre på kläderna men då åker nappen ut ännu oftare eftersom han får tag på snöret med händerna lite nu och då. Det borde komma en bra uppfinning som gör att nappen inte trillar ut så lätt. Jag tänker mig exempelvis en magnetlösning. Ena delen fästs på tungan och den andra på själva nappen. Kanske inte är den ultimata lösningen trots allt... Ett annat alternativ är att fästa två snören runt nappen och sedan bakom öronen. (Ungefär som en lösnäsa men det är en napp istället för näsa) Tills vidare får vi helt enkelt kämpa vidare med att plocka upp napparna från golvet och leta reda på dem i vagnen. Och det är ju faktiskt problem som vi kan stå ut med. :)

I helgen var vi och hälsade på min familj och vänner i Uppsala. Det var verkligen skoj att träffa alla! Jag trodde att jag skulle bli mer sentimental men det kändes bara roligt att visa upp vår lille prins. På något sätt kändes det även lite overkligt.

Bilresan gick bra. Teodor blev lite småskrikig emellanåt men det var ingen större fara och det var skönt att inte ha någon brådska med att komma fram. Vi tog paus när det behövdes. På bilden sover han gott i bilstolen.


                                                                         



Något som jag uppmärksammade på vägen till Uppsala var att det var en kvinna på byta-blöja-skyltarna. (Det var iallafall en person med kjol och det är väl inte många fler män än Peter Siepen som bär kjol?)

Detta störde mig lite ända tills vi åkte hem igen och stannade en stund på A6 i Jönköping. På toaletten där hade de kommit lite längre vad det gäller jämställdheten. Där såg skylten ut på följande sätt:

Än finns det hopp!

Nu har Teodor vaknat, hans napp har ramlat ur munnen och jag ska be Jimmie byta hans blöja.