Det blir som det blir?
Det blir som det blir är ett motto som jag mer och mer försöker leva efter. Allt går helt enkelt inte att planera. Framför allt inte när man har barn. På sätt och vis är det skönt att släppa kontrollen. På sätt och vis är det kanske ett bra sätt att leva för att få ut så mycket som möjligt av livet.
För en vecka sedan kom en av mina bröder och hans bedårande då snart 3-åring (idag precis 3-åring) på besök. Vi åkte till Delsjön och badade och åt glass. Jag sprang runt Delsjön och när jag kom tillbaka var jag verkligen helt slut. På stapplande spaghettiben försökte jag ta mig ner för den branta backen till den platsen där de andra var. Då möttes jag av Teodors då snart 3-årige kusin som sprang allt vad han kunde uppför backen och gav mig en kram när vi möttes. Självklart slängde jag upp honom i luften så många gånger han ville när vi badade sedan.
På fredagen var det Jimmies tur att springa så jag, Teodor, storebror och brorson tog en runda på stan. Vi gjorde några bra klipp och köpte en megastor glass. Vi kom hem lite senare än tänkt och var lite tröttare än beräknat. Vi gav oss ändå iväg till Liseberg för att träffa några kompisar. "Det blir som det blir", sa Jimmie innan vi gick. Och så blev det. Kompisarnas son var lite för trött för att orka med Liseberg så vi delade på oss ganska snart. Vi beslöt oss för att ta något att dricka och ladda på lite energi inför den tänkta femkampen. Olyckligtvis ramlade min brorson och slog sig så att han började blöda ordentligt i munnen. Han somnade snart i vagnen och vi kom liksom av oss och beslöt oss för att lämna Liseberg. På vägen ut stannade vi till vid Leksakshjulet och min bror vann en stor, fräck bil. Sedan gick vi till en restaurang och hade det trevligt. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt men det blev bra ändå.
På lördagen skulle min bror på bröllop så jag och Jimmie fick öva oss på att vara 2-barnsföräldrar. Vi spenderade större delen av dagen i Slottsskogen för att titta på djur. Det var supermysigt och jag var glad att det fanns skyltar där det stod vad det fanns för djur innanför staketen.
Dagen efter åkte storebror och brorson hem och istället kom två kompisar. Vi gjorde ett nytt försök med Liseberg och denna gång blev det både femkamp och ett par karuseller! På måndagen visade vi dem Brännö. Sist jag var där var när jag och Jimmie firade ett år tillsammans. Det är drygt fem år sedan nu. Lite häftigt att tänka på det. Undrar hur våra liv ser ut fem år från nu, 2016. På 1-årsdagen besökte vi inte Brännö brygga men det gjorde vi nu. Jag och Teodor gick upp och dansade och jag började sjunga " De e dans på Brännö brygga...". Sedan fyllde ett par pensionärer i och de kunde hela texten. Mer västkustskt än så blir det nog inte.
I tisdags gick vår lilla familj på stan och sedan mös vi en stund i parken. En bit ifrån oss satt ett gäng som såg ut att ha hamnat utanför samhället. Jag undrar vad de tänkte om oss och vad som har hänt i deras liv som har tagit dem dit. När jag satt och tänkte på det såg jag en man åka förbi i vad jag tror var en nercabbad Porsche. Hur blev han den han är?
Det blir som det blir. Eller blir det kanske vad vi gör det till?
För en vecka sedan kom en av mina bröder och hans bedårande då snart 3-åring (idag precis 3-åring) på besök. Vi åkte till Delsjön och badade och åt glass. Jag sprang runt Delsjön och när jag kom tillbaka var jag verkligen helt slut. På stapplande spaghettiben försökte jag ta mig ner för den branta backen till den platsen där de andra var. Då möttes jag av Teodors då snart 3-årige kusin som sprang allt vad han kunde uppför backen och gav mig en kram när vi möttes. Självklart slängde jag upp honom i luften så många gånger han ville när vi badade sedan.
På fredagen var det Jimmies tur att springa så jag, Teodor, storebror och brorson tog en runda på stan. Vi gjorde några bra klipp och köpte en megastor glass. Vi kom hem lite senare än tänkt och var lite tröttare än beräknat. Vi gav oss ändå iväg till Liseberg för att träffa några kompisar. "Det blir som det blir", sa Jimmie innan vi gick. Och så blev det. Kompisarnas son var lite för trött för att orka med Liseberg så vi delade på oss ganska snart. Vi beslöt oss för att ta något att dricka och ladda på lite energi inför den tänkta femkampen. Olyckligtvis ramlade min brorson och slog sig så att han började blöda ordentligt i munnen. Han somnade snart i vagnen och vi kom liksom av oss och beslöt oss för att lämna Liseberg. På vägen ut stannade vi till vid Leksakshjulet och min bror vann en stor, fräck bil. Sedan gick vi till en restaurang och hade det trevligt. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt men det blev bra ändå.
På lördagen skulle min bror på bröllop så jag och Jimmie fick öva oss på att vara 2-barnsföräldrar. Vi spenderade större delen av dagen i Slottsskogen för att titta på djur. Det var supermysigt och jag var glad att det fanns skyltar där det stod vad det fanns för djur innanför staketen.
Dagen efter åkte storebror och brorson hem och istället kom två kompisar. Vi gjorde ett nytt försök med Liseberg och denna gång blev det både femkamp och ett par karuseller! På måndagen visade vi dem Brännö. Sist jag var där var när jag och Jimmie firade ett år tillsammans. Det är drygt fem år sedan nu. Lite häftigt att tänka på det. Undrar hur våra liv ser ut fem år från nu, 2016. På 1-årsdagen besökte vi inte Brännö brygga men det gjorde vi nu. Jag och Teodor gick upp och dansade och jag började sjunga " De e dans på Brännö brygga...". Sedan fyllde ett par pensionärer i och de kunde hela texten. Mer västkustskt än så blir det nog inte.
I tisdags gick vår lilla familj på stan och sedan mös vi en stund i parken. En bit ifrån oss satt ett gäng som såg ut att ha hamnat utanför samhället. Jag undrar vad de tänkte om oss och vad som har hänt i deras liv som har tagit dem dit. När jag satt och tänkte på det såg jag en man åka förbi i vad jag tror var en nercabbad Porsche. Hur blev han den han är?
Det blir som det blir. Eller blir det kanske vad vi gör det till?