carolinateodor

Kraft, vilja, närvaro och positiva tankar är tillbaka. Senaste veckorna har känts högst märkliga. Vissa dagar har jag mått så illa och känt mig så nere att jag bara kunnat ta små steg i taget för att ta mig igenom dagen och kunna ta hand om mina älskade barn. 

 

Älskade, älskade barn. Vad jag hatar att känna att jag inte orkar vara den mamma jag vill vara. Hoppas ni vet att jag gör allt för att vara bra när jag orkar. Som vissa dagar, som idag.

 

Idag hade vi hunnit med bibliotekbesök, handla och laga och äta fiskpinnar innan klockan slagit tolv och jag hade fortfarande energi kvar att gå ner till sjön med en cyklande Teodor några meter framför vagnen. Förra veckan hade jag aldrig vågat tro det.

 

Imorgon hoppas jag få något slags svar av läkaren på varför jag mår så fruktansvärt illa emellanåt. Hoppas så innerligt på goda besked.

 

Tänk om varje dag kunde kännas som idag. Eller som påskdagarna. Då vore livet enkelt.