Istrien och springa igen
Idag satte jag mig i sadeln igen. För första gången sedan Göteborgsvarvet var jag ute och sprang. Om det inte räknas när jag har sprungit till bussen förstås och det gör det ju inte. Flåset var kvarlämnat vid Älvsborgsbron och likaså trycket i steget. Skit samma, tänker jag nästan ärligt. Efter ett glas rödvin igår anmälde jag mig till Midnattsloppet och jag försöker intala mig själv att jag inte bryr mig hur det kommer att gå.
Sedan förra inlägget har en hel del hunnits med. Hela lilla familjen spenderade en fantastisk vecka i ett hus i Istrien. Jag blev kär i hela atmosfären där och kände en stor dos separationsångest när vi skulle åka hem igen. Den lindrades dock av vetskapen om att vi skulle hälsa på min familj och fina vänner i Uppsala direkt när vi kom hem. Åh, vad jag ville stanna tiden. Hela tiden. Och det är väl på något sätt sådana stunder som livet går ut på?
I veckan har Teodor haft gårdsfest på sin förskola. Det satt en lista i hallen på förskolan med saker som föräldrar gärna fick hjälpa till med. Jag skrev upp mig på brödbak till brödförsäljningen och fick genast prestationsångest. Jag visste att de inte är så förtjusta i att man tar med sötsaker till förskolan men jag var inte så sugen på (och är inte så duktig på) att baka bröd så jag tänkte att jag skulle baka kakor istället. Som vanligt lånade jag Annikas kakrecept http://anhaltannika.blogspot.se/2011/10/supergoda-fjaskkakor.html. Och de blev himla bra. Trots det tänkte jag att jag kanske borde ha bakat bröd också, eller istället. Det borde jag ju såklart inte, visade det sig. Kakorna dög alldeles utmärkt och sålde slut väldans fort. Svärmor var snäll och offrade sig på att köpa en påse. Själv köpte jag två påsar bullar att fylla frysen med. I övrigt gjorde Teodor en strålande insats på scenen i avdelningens uppträdande i samband med festen. Han satt som förstenad och märkte knappt av publiken när de spelade upp Sagan om den lilla gumman. Senare blev han tillsynes nöjd med att fiska upp osaltade popcorn i fiskdammen. Summa sumarum en trevlig tillställning och jag passar gärna på att ge en stor eloge till förskolepersonalens omsorg, engagemang och tålamod. Hoppas ni förstår hur viktiga ni är och hur tacksamma vi är.