1-årsbesök på BVC
Ett stick i varje lår. Vaccination. Har gått så smidigt de andra gångerna och jag har stålsatt mig och hållt mig stark och lugn både inuti och utanpå. Idag gick det inte så smidigt. BVC-sjuksköterskorna stod redo med varsin spruta på varsin sida om Teodor. Min uppgift var att hålla undan Teodors armar samt klämma åt hans fötter mellan mina ben. Jag klarade en av uppgifterna. När den ena sjuksköterskan stack sprätte Teodor till med benen med full kraft så att den andra sprutan rispade upp hans lår istället för att åka rakt in i huden. Aj aj aj. Stackars lilla älskling. Det började sippra ut lite blod och jag kände i hela magen hur ont det gjorde att Teodor hade ont. Som om inte det vore nog var vi tvungna att göra om hela proceduren med en ny spruta. I samma lår. På samma ställe. Aj. Lillplutten min tröstades sedan med en banan och lugnade snart ner sig.
Bortsett från sprutincidenten var det ett bra BVC-besök idag där jag fick möjlighet att diskutera lite saker som jag har funderat på. Mest sovrutiner. Vi ska låta Teodor sova i sin säng även på dagen så att han vänjer sig mer med den. Vi har även flyttat in hans säng i sitt rum nu. Han somnade förvånansvärt fort ikväll men jag anar att det kan ha med sprutorna att göra.
På juldagen tog Teodor några steg på rad. Vi räknade till sex stycken men det kan ha varit fem också, eventuellt fyra. Men det var några steg på rad iallafall. Ett par dagar senare gjorde han om det men nu tycks han inte riktigt våga. Han är för söt när det ser ut som att han vill. På förmiddagen idag ställde han sig upp på egen hand några gånger. Såg riktigt akrobatiskt ut.
Senare kröp han ner i sin leksakskorg. I saker-på-b-korgen.
Min Bebis.