carolinateodor

Nu börjar jag på allvar fundera på om vi bör skaffa hjälm till Teodor. Han ställer sig mot allt möjligt, såsom tvättmaskinen, badkaret, TV-bordet, soffbordet... Och ett, tu, tre så trillar han och i värsta fall hinner vi inte fram för att dämpa fallet. Hoppas att han tids nog lär sig att det gör ont att ramla och att det därför bör undvikas.



Igår kom jag fram till att det är synd om mig. Motiveringen är att eftersom vi har det så himla bra nu kommer kontrasten bli så stor när vi har det dåligt. Igår var nämligen en sådan där dag då allt var lite för bra för att vara sant. Teodor vaknade kl.10.20. Vi åt frukost och gick sedan via gungorna ner till Trädgårdsföreningen där det var massa Göteborgs Kulturkalas-ståhej. Var mysigt att vara bara jag och Teodor. Något som jag behöver öva på. På vägen hem började det regna. Vid Näckrosdammen mötte vi ett gäng smått onyktra ungdomar. Mellan en av dessa och mig uppstod en dialog:
- Är du ute och går i regnet? Var har du paraplyt? frågade killen på Göteborgska.
- Hem-ma, svarade jag på ännu mer Göteborgska.
- Jaså, hem-ma. Men jag kan vara ditt paraply! svarade han då.

Jag log hela vägen hem.

Ikväll ska vi kanske se Eldkvarn på Götaplatsen.

Oj, vad det är synd om mig.