carolinateodor

Dagarna innan du kom pågår här och nu. Det är mitten på mars och fortfarande snö ute. Som att vintern inte är redo för vår än. Som att vi måste landa lite till först. Kämpa på lite till så att vi verkligen uppskattar våren när den kommer och inte tar den för givet. Som vi med dig. Det måste sjunka in att du är här på riktigt snart. Att vi snart kan höra dig och känna din lukt, hålla om dina små perfekta händer.

 

Idag är det exakt två veckor till du är beräknad att komma. Så du kan komma närsomhelst. Jag blir mer och mer förberedd. Rensar i lådor och skåp som inte har rensats på år och dar och hittar lugn och utrymme att samla kraft för dig. Suddar ut gränserna för alla måsten och rutiner. Sover ikapp på dagen när jag inte kan sova på natten. Lyssnar på musik som går rakt in. Fäller tårar av längtan och av oro. Oro för att jag inte ska orka räcka till för dig. Att jag ska prioritera fel och brytas ner istället för att byggas upp. Oro för att jag ska tappa förmågan att se möjligheterna som vi har. Eller se möjligheterna men inte ha kraft att göra något åt dem, bara betrakta på håll och se dem passera. Men längtan är större och tron på att kärleken kommer visa vägen för oss. Och insikten om att livet inte går ut på att vara lätt alltid, att det inte är då vi växer.

 

Våren kommer nog snart och med den kommer du och alla färger väcks till liv igen. Åtminstone inom oss.