Första av allt
Så mycket som är för första gången för henne nu. Första julgranen med julgranskulor att spegla sig i. Första värmeljusen som skimrar så fint. Första kylan som kräver lager på lager och lagom stora vantar.
Och så samtidigt den sista gången av allt för mig. Sista gången jag har ett barn som för första gången upplever allt det där. Första och sista.
Köpte hennes första skor idag. Det var stort för mig. Hon har så många steg kvar i livet. Så många fotspår att lämna bakom sig.
Varför kan jag inte bara gå in på en skoaffär och köpa ett par skor till min dotter utan att djupanalysera alltihop? Varför kan jag inte det? Finns det fler som håller på så här? Tänker tankar om tiden. Nu. Då. Sedan. Nyss. Perspektiv. Vem var jag
då? Vem är jag nu? Vem är hon sedan?
Och hon har fått tänder också. Två små. Minns inte när hon fick den första. Och nu har hon två.
Hon har börjat hasa sig framåt på golvet. Det går allt snabbare. Minns när Emilia hasade sig fram mot kakburken. Minns för att jag har det på film.
Hon väger typ 11,3 kg. Det är mycket.
Är världens goaste hela tiden.
Gillar gröt med än mat.
Försöker vinka.
Övar pincettgreppet. Så söt när hon gör det.
Första julen firas snart. Vi har redan gått all in på det mesta. Kan inte hålla tillbaka. Mer av allt. Vill inte spara på något. Ett dilemma jag har inom mig. När ska det bli kul om vi har det roligt hela tiden? Eller är det lika bra att ha det roligt
medan vi kan och mår bra?
Tänk om vi oftare låtsades att vi gjorde saker för allra första gången. Med alla sinnen. Fulla av nyfikenhet.
För första och sista gången.