carolinateodor

Vi har skapat en ny dålig vana. Emilia får ta med sig sitt älskade får hem från förskolan. Fåret som hon sover med på förskolan. Bland det viktigaste hon har. Det får hon ta hem nu, fåret. Det betyder att vi måste komma ihåg att ta med det dit varje morgon också. Och det har vi gjort. Än så länge.

 

Det var en morgon förra veckan som fårsituationen gav mig en insikt. Emilia hade varit så go som hon oftast, ja typ alltid, är på morgonen. Jag hade som vanligt kämpat med att värdera närvaron högre än stressen för att vinna minuter. Och tror att det gick hyfsat.

 

När vi kom fram till avdelning Stjärnan tog Emilia duktigt av sig plagg efter plagg med stenkoll på fåret. Kan hända att jag inte hade tålamod att vänta ut henne på varje plagg. Kan hända att jag hjälpte till lite opedagogiskt. När pedagogerna inte såg, så klart. Sedan var det dags för Emilia att gå in med sina knubbiga underbara 2-årsben för att äta frukost. Problemet var att hon vägrade lämna fåret på fårets plats i hyllan. Hon skulle ha med sig det in. Jag misstänkte att det kunde bli dumt att låta henne ta med det så jag stod fast vid beslutet om att hon skulle lämna det på hyllan, trots stora protester med skrik och tårar från Emilia.

 

Nåväl.

 

Jag blev tvungen att bära henne in och mötte en pedagog som såg Emilias förtvivlan och, i all välmening säkert, sa:

- Jaha, är det en sådan dag idag.

 

Här kom insikten.

 

- Nej, det är det inte! skrek det inom mig. Men jag sa att det var bra egentligen men hon ville gärna ta med sig fåret och blev ledsen när hon inte fick det. 

 

Jag har tänkt så mycket på den där kommentaren. "Jaha, är det en sådan dag idag." Det är så sällan det är så för mig, att en hel dag är på ett visst sätt. Jag kan vakna på ett visst humör och kan sedan hinna med ganska många känslor innan det är dags för lunch. Från ett ögonblick till ett annat kan min uppfattning om omvärlden omvärderas. Från en tanke till en annan. Ibland kan jag styra över det och ibland kan jag inte det. Säkert vet jag att jag inte vill bestämma mig för att ett sämre ögonblick eller händelse ska kunna lägga en skugga över en hel dag. 

 

Vi ska ta emot dagen såsom den kommer och vi ska inte låta den styra oss. Vi ska möta det vi möter och vi ska göra så gott vi kan med kärleksfulla avsikter innan dagarna blir år. 

 

Och om någon i din närhet tar ifrån dig ditt gosedjursfår eller något annat du håller kärt får du bli ledsen en stund. Det kommer att bli bra igen innan dagen är slut.

 

 

Jag Iovar.