Välkomstceremoni
Veckan i sommarstugan rymde känslor av alla möjliga slag. Främst glädje och tacksamhet inför alla mina nära och kära. Dagarna var helt underbara och det var med lite sorg i hjärtat som vi lämnade paradiset och åkte hem till lägenheten i Göteborg där några potatisar hade valt att ligga och ruttna i skafferiet. Man blir lätt bortskämd av frukost på altanen, promenadavstånd till stranden och någon som gärna passar Teodor en stund så att mamma kan simma runt bojen. Snart får vi nog ordning på lägenheten igen och ikväll kommer Teodors morbror/förebild och kusin och imorgon blir det Liseberg så jag klagar inte. :)
På tal om de där känslorna så blev de väldigt påtagliga under Teodors välkomstceremoni som vi hade i lördags. Förmiddagen innan gästerna kom var lite märklig då fruktansvärda saker hade hänt i Norge föregående dag och nyhetsrapporteringarna gjorde oss alla illa till mods. Samtidigt blev uppskattningen och värdet i att kunna ha en sådan fest som vi hade ännu större.
Gästerna samlades först på altanen för fördrink och tilltugg innan vi gick ner mot stranden. Vädret var helt perfekt. Inte regn men inte superfint och därmed fick vi vara alldeles själva på stranden. När vi kom ner såg vi en vacker blombukett med ett hjärtformat kort där det framgick att de var från Gärdsnäsgrannarna. Några gäster satt på filtar, några i solstolar, några på bänkbordet och några valde att stå upp. Barnen lekte längs strandkanten och Teodor sov i sin vagn. Vi hälsade alla välkomna innan Jimmie höll sitt tal om sin kärlek till sin son. Jag började gråta redan när vi hälsade alla välkomna så ni kan ju tänka er hur det blev sedan. Efter Jimmies tal var det min tur att läsa en text som jag hade förkortat strax innan det var dags. Det var nog tur. Känslorna tog över och jag fick nästan inte fram ett ord. Tårarna grumlades i ögonen så att jag inte såg vad som stod på mitt papper. Efter några pauser fick jag dock fram vad jag ville säga. Men jag tror att tårarna sa mer än orden. (Ni kan läsa texten i inlägget nedan) Efter mig höll min käre morfar ett fint tal. Teodor har nämligen fått sitt tredje namn från honom och han pratade om hur stolt han är över det. Sedan var det Teodors mormor och morfars tur att prata. Mina tårar hade tydligen smittat av sig så även pappa pratade med tårade ögon. Jag var lika gammal som Teodor är när vi köpte tomten i Gärdsnäs och därför tyckte de att det var extra speciellt att vi hade valt den platsen för ceremonin. Mamma pratade om sparesan som vi gjorde i samband med att jag hade berättat att jag var gravid. Ojojoj, vad det känns länge sedan! Slutligen höll Teodors morbror och förebild ett tal på rim. Han avslutade med en hejaramsa och delade ut IFK Göteborg-tröjor med unika tryck på till några av oss. Teodor fick en där det stod Kungen av Göteborg. Såklart.
Efter ceremonin gick vi upp till stugan och åt god mat innan det var dags för tipspromenad om Teodor. Därefter åt vi ännu godare tårta medan vi öppnade presenter. Hur fina som helst! Vi är superglada för varenda en! När tårtan var uppäten och presenterna öppnade var det frivilliga tävlingar som Jimmie hade förberett. Nästan alla som var kvar deltog och det var riktigt skoj! (Trots att mitt lag kom 3:a... av fyra lag)
TACK alla som gjorde detta till en magisk och oförglömlig dag och för att ni alla är en viktig del av Teodors liv!
En gåta som vi aldrig löser klart
Teodor,
när du föddes förändrades livet
På ett enda ögonblick blev allting något annat
Det där leendet du ler
varenda morgon
när jag egentligen är för trött för att le
men ler ändå
Det där lyckoskriket när jag tar dina händer
så du kommer upp en bit från golvet
och du går mellan mina ben
och tjuter av stolthet
Det där nöjda ljudet
och bubblandet med munnen
när du roar dig själv på filten
Den där blicken
med dina vackra, klarblåa ögon
som rymmer så mycket klokhet
Det där lugnet
när du är så otroligt trött
och kommer till ro
och somnar tryggt i min famn
Vad visste jag om livet innan jag fick vara med om allt det där?
Jag minns hur jag och Jimmie satt i soffan en kväll i november när jag var gravid och jag sa till honom att det var så fruktansvärt tyst och att jag längtade efter Teodors skrik. Han låg där i min mage och var så väldigt nära oss men ändå alldeles för långt ifrån. Jag ville så gärna höra honom.
Jag minns också hur jag tänkte att bara Teodor kommer ut så kommer jag att få svar på allt men det blev precis tvärtom. Det känns som att jag aldrig har undrat så mycket som nu.
Du är en gåta som vi aldrig löser klart
Och när du föddes förändrades livet
På ett enda ögonblick
blev alla ögonblick
ovärdeliga
Min lille prins
Vi simmar på tid runt bojen, spelar volleyboll i vattnet, gör små båtar av honungsmelon, springer, spelar tennis, tittar på Allsång på Skansen och Lotta på Liseberg, dricker vin och plockar hallon. Och lite annat.
Underbara sommarstuga med alla mina barndomsminnen! Tänk att Teodor får vara här nu och studera sina kusiners bus och lek. Om inte allt för lång tid kommer han också busa. Än så länge är det bara så fantastiskt att uppleva alla hans framsteg. Nu behöver vi inte föra in skeden i munnen på honom längre när han äter. Vi sätter den en bit ifrån och sedan äter han själv. Jag är lite rädd att han snart tycker så mycket om vanlig mat (på burk) att han inte vill amma längre. Var tog min lilla bebis vägen?
Koppla av nu, lille prins, |
tid har du ju gott om. |
Använd den när chansen finns, |
sedan blir det bråttom. |
Sedan blir det bråk och strid |
om ackord och övertid. |
Än är ingen fara, |
ta det lugnt du bara. |
Av: Cornelis Vreeswijk
En kär fågel
Österlen var fantastiskt vackert! Vi bodde i supermysiga Vitemölla. Första kvällen kändes nästan magisk. Sådär som det kan kännas när man är på en fin plats för första gången. Jag hade iochförsig varit i krokarna tidigare men då låg Teodor i min mage. Jag togs tillbaka till mina tankar och känslor från förra året då jag längtade efter min lille bebis och försökte föreställa mig hur det skulle bli. Det gick såklart inte att föreställa sig.
På fredagen vaknade Teodor kl 6.00 för att äta. Sedan somnade han om men det gjorde inte jag. Jag kände hur havet lockade så jag gick ner dit en stund och njöt av allt det vackra.
Några timmar senare kom regnet. Vi åkte till en fascinerande stor marknad i Sjöbo och träffade min storebror och hans familj. På kvällen åt vi på samma restaurang som kvällen innan. Den heter Eva på torget och vi tyckte att det kändes bra att veta vad man får. Det blev dock inte så mycket konverserande under middagen för Teodor var inte så nöjd med att sitta i stolen så vi fick gå ut i omgångar. På vägen tillbaka till hotellet somnade han gott.
På lördagen var vädret bättre igen så vi packade ihop oss för att åka till en finfin strand som heter Sandhammaren. Det blåste rejält men det var himla mysigt ändå. Tältet kom väl till pass och Teodor fick för första gången känna på havsvatten med tårna.
Efter beachen åkte vi till Ystad i hopp om att kunna se Sveriges bronsmatch. Vi fick tips om lite olika ställen men intresset för damfotboll var inte skyhögt precis. När de tillslut hade hittat fjärrkontrollen på det tredje stället vi var på var det ca 30 minuter kvar av matchen. Vi hann iallafall se det snygga målet och det var en trevlig servitör på restaurangen som sa att Teodor var en kär fågel. Åtminstone var det vad jag tyckte mig höra. Skånska är ju ett ganska svårt språk. När vi kom tillbaka till Vitemölla på kvällen gick vi ner till stranden vid hotellet en stund och bara mös.
Bilresan mot Norrtälje på söndagen var lång men ett trevligt stopp i Jönköping hos ett par vänner på vägen gjorde det hela lite lättare. Det gjorde också vetskapen om att ytterligare härliga sommardagar väntade på oss i sommarstugan. De berättar jag om en annan gång.
In Smögen and Orust we trust
Smögen:
Orust:
Blod, svett och nästan tårar
För er som vill ha vägledning i detta med burkmat eller inte burkmat kan gå in på följande sida.
http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=7563
Fy, vilket bittert inlägg detta blev!! Kan avsluta med att säga att Teodor var så söt att det värkte i hela bröstet när han somnade bredvid mig när jag sjöng "Varje hårstrå på ditt huvud har jag räknat..." (Vaggvisa för flyktbenägna) i soffan ikväll. Han låg med sin blåvita valross-snutte och viftade lite med armarna innan hans ögonlock tillslut ramlade ner. Dessutom gick Sverige till semifinal i fotbolls-VM. Och nu är det semester. Och tiden läker de flesta sår. Så det så.
Påflugna indier och det där med burkmat
Efter indierincidenten och en lunch på stan tänkte jag gå och handla så jag kunde laga lite mat till Teodor. Har haft lite smådåligt samvete över att han hittills bara hade ätit burkmat. När vi kom hem var Teodor lite för hungrig för att jag skulle börja dra igång mitt matlagningsprojekt men jag försökte ändå. Det började med att jag stressade upp mig när jag läste mig till att det var salt i margarinet. Han får ju inte äta salt!! Jag kokade några små potatisar (med skal på som jag tänkte skala av i efterhand men nu har jag lärt mig att de ska råskalas), stekte lite köttfärs och kokade ärtor. Teodor var förståeligt nog inte jättenöjd just då så jag insåg att det är lika bra att amma honom innan maten är klar. Sedan fortsatte jag med maten som ju sedan skulle mixas. Ingen höjdare när Teodor är LIVRÄDD för stavmixern. Trösta lite, mixa lite, trösta lite, mixa lite. Och svettas, svettas, svettas. Och ärtorna var inte så lätta att mixa eftersom skalen inte mixades ordentligt. Googlade och fick tipset att pressa dem genom vitlökspressen istället. Efter många om och men stod en måltid på bordet som skulle innehålla allt det där som Teodor behöver. Tror ni att han åt av det? Nej, det gjorde han inte. Vad är det för fel på burkmat, egentligen?
Glenn Hysén och kasta-grisställning
Senaste dagarna har i given ordning bland annat bestått av Delsjön (igen), parkhäng med magplaskmammor och supersöta bebisar, titta på Partille Cup och känna doften av handboll, nästan grilla, åka spårvagn med Glenn Hysén, umgås med trevlig kompis som gärna går ut och går i gräset med Teodor, stå i kasta-grisställning på golvet (Teodor) samt spela in en film där jag och Jimmie leker tittut och Teodor skrattar högt. Den där filmen hade jag gärna delat med mig av men jag vet inte hur man gör. Någon som vet får gärna förklara. Däremot kan ni få se lite foton. You just gotta love him!!
En turkos liten rumpa
Efter köpet gjorde vi ett stopp hemma innan vi åkte till Delsjön. Väl framme var det inte lika galet varmt men himla mycket folk och himla mysigt. Jimmie sprang en runda och jag satt där på fiamedknuffilten och studerade Teodor som hela tiden tog sig förbi filten och ut i gräset. Och jag tänkte att jag inte hade någonting att klaga på. Inte ett dugg. Och jag försökte att inte bli skrämd av den tanken.
Efter en stund kom Jimmie tillbaka och då passade jag på att ta mitt första dopp för i år. När jag stod med vatten till midjan snuddade jag vid tanken av att banga. Då visade sig solen bakom molnen och jag tittade upp mot backen där Teodor och Jimmie var. Jag såg en turkos liten rumpa sticka upp i luften. Det var Teodors och det gav mig modet att doppa mig och ta några simtag. Efter att Jimmie också hade badat åkte vi hem till farmor på middag.
Sådär överdrivet positiv
Hoppas på en lika trevlig och energirik dag imorgon!